saste bland kompaniet. Sedan fem år tillbaka står ela båtäljonen under befäl af en qvinna; som 1851 under en tigerjagt genom sitt mod och sin skickligHet i vapenföring räddade konungens lif. Hon åtnjuter stort anseende :på -hofvet och mycken aktning a sina underordnade. Hennes boning är furstligt ibredd och tio elefanter äro stälda till hennes förfogande. Konungen företager ej något fälttåg utan i sällskap med sin qvinliga iifvakt, likaså intet: jagtparti eller spatsergång, utan att en afdelning af vakten är med; ty dess tillgifvenhet för kozungen är gränslös. Hvarje qvinna bar till sin uppassning fem negrinnor, så att de alldeles icke behöfva bekymra sig om sina hushållsangelägenbeter, utan kunna ostördt egna sig åt sina krigarevärf. I huf. vudstadens närhet ligger en vidsträckt plats. der ba?aljonen tvenne hela dagar i hvarje vecka öfvar sig itt sköta lansen: och skjuta med pistoler och gevär. En gång i månaden bevistar konongen dessa vapenöfoingar i sällskap med sin bror, som, med vissa in skränkningar, delar den suveräna makten, dervid de kickligaste och djerfvaste af krigarinnorna: blifva uelönade med skänker, såsom armband 0. s. v., på vilka de sätta stort värde och med hvilka de med :olthet pryda sig. De på detta sätt belönade motsvara våra underofficerare och korporaler, Sällan be: Höfvas bestraffningar bland denna amazonkär; när le förekomma, bestå de vanligen deri, att den rottsliga blir på längre eller kortare tid skild från jensten, dock högst på 3 månader. :Deremot föreomma envig mera ofta. Utan bataljonschefens tillnåod får ej något envig försiggå, och utkämpas det å med blanka vapen, i närvaro af det kompani de iämpande tillhöra. Ofia är döden en följd af en sidan duell. Den döda begrafves med mycken ståt. Öfverstepresten håller tal och tillkännagifver, att hon ör sin tapperbets skull ingått i de saligas boningar. Den -öfverlefvande får mottaga kamraternas lycknskningar, och hennes mod och kallblodighet upp: iöjas till skyarne; men två månader måste hon tillringa med böner och fastande och ej under densa id tjenstgöra. Oaktadt dessa egendorligheter måste a europg beundra organisationen af decna väl dis ciplinerade kår, som utgör ett mönster för alla Siams krigare och som sådant erkännes, — (Sv. T.) — Syster Veronica. Lyonerjernbanans bangård rbjöd för kört tia sedan anblicken af en besynnerig blandning afrandliga och militära kostymer. Oficerare och barmhertighetssystrar väntade en af sina irigskamraters ankomst, Det:var systern Veronica, om, sedan hon deltagit i fälttåget på Krim, hade ylifvit uppehållen flera månader i Marseille, för att ier afbida sin helsas fullkomliga återställande. Syter Veronica har ofta blifvit omnämd i krigsbulleiinerna och detrigenom blifvit vida bekant; alla Oientarmåns soldater känna henne för hennes hjertas lodhet och hennes beslutsamm: mod. Hon var i Varna iå tyfosfebern der anstälde sina härjningar i franska irmån; hon ledsagade regementena till Alma, Inkernan, ja nästan Ändå till Sebsstopols murar. Under iet Hon en natt besökte de-sårade i löpgrafvarne; trossade ed rysk kula. hennes venstra knä. Syster Veronica måste underkasta sig amputation och bär iu ett träben. Marskalk Pelissier förlänade henne, änder hela armess bifall, hederslegionens kors. Det ir den anspråkslösa bjeltinnan, som af några och Jjugo officerare! och bärmhertiga systrar väntades på Sangården. Då hon steg in i salen; stödd på en irycka, med. hederslegionens kors på sin klädming af örunt sidensars, omgafs hon och firades på samma sätt som man firar en moder eller ett barn, som nan återser efter en farlig resa. — Syster Veronica är en sjuklig och blek qvinna, :som ännu icke fylt irettio är; och som öfvergifvit en lysande ställning, för att egna sig åt vården om då sjuka och fattiga. — Engelska tidningar omtala följande roliga händelse, hvars sannfärdighet vi döck måste emna oafgjord. För kort tid sedan blef en Hel arinå if lorder Brougham gjuten i bly och i jättehka dipensioner utförd, landsatt i en af nordamerikanska förenta staternas hamnar och uppstäld på en offentig kaj i tvenne linier; ivlikhet med en allö af egypiska statyer; Tulltjenstemännen förvånades icke litet sid anblicken af. så många jättar, som blickade broier Jonathan i synen, och frågade hvad denna omåttligt stora och ovanliga import hade att betyda. Det ir statyer af lord Brougham, svarade kaptenen, en ör hvarje stat i unionen; de engelska beun rarne if hans herrighet göra häraf unionen en skänk. Bly såsom sådant är nemligen belagdt med en hög öförsel-tullafgift, men konstverk passera fritt. Hvad unde tulltjenstemännen göra? De kunde väl icke välja kaptenens historia, men icke heller hindra porten af bans statyer, och inom kort voro lor: ierna Broughalm i smältognen och somgjutna till kuor för mexikanarnes räkning.