Aftonbladet – 14 mars 1857, sida 3

lära nog förstå att skydda sig för olägenheter af den nya författningen. 1800 års förordning innehåller just korrektiv mot de olägenheter hr Rinman befarat i afseende på äldre inteckning för gäld. Hr Fudling trodde att olägenheterna af r.u gällande lag drabbade ej blott hyresgäst, utan ifven egare, som för längre tid ej kan betinga sig större hyra. Säljer han nu sin fastighet, så är han dessutom skyldig hålla hyresgästen skadeslös under den öfverenskomna tiden. Att bestämma vite blefve än mera betungande för fastigheten. I åtskilliga städer fins jord med full eganderätt, som till och med kan afsöndras från huset. En äldre inteckning gäller na turligtvis framför en yngre, enligt 1800 och 1818 årens författningar. Hrr Schenström, Palander, Ericsson och Brinck ansågo försluget såsom en stor förbättring och biföllo detsamma. Hr Henschen talade för bifall till förslaget. Det vore ej farligare att låta inteckna ifrågavarande kontrakter, mot egarens bifall, än skuldförbindelser. Hr Wetterberg anförde emot.dem som yrkade afslag, ehuru de velat bifalla förslaget om det omfattat kortare tid än 10 år, att det ju stode egaren fritt att i kontraktet utstaka kortare tid. Hr Lundberg yrkade återremiss på den grund, att föreskrift saknades om verkan af inteckning i obebygd tomt, äfvensom emedan 1800 års författning, som nu skulle tillämpas på stadsjord, skiljer emellan arfveoch aflingejord, hvilket ej vore lämpligt iifrågavarande fall. Hr Rudling anmärkte, att inteckning i obebygd tomt bereder säkerhet i huset då tomten bebygges. Hr Stolpe trodde, att förslaget skulle tjena till ingenting, emedan i alla hyreskontrakter det snart skulle bli en stående strof att kontraktet ej får intecknas. Svårigheter skulle äfven möta mot att uppskatta ett hus, behäftadt med så beskaffad gravation som den ifrågavarande. Tal. hade, såsom medlem af komitån för städernas beskattning, ej påträffat något enda fall, då stadsjord egdes med full eganderätt... I de fall, då man kunde uppvisa fastebref till sådan jord, härledde det sig från domarens förbiseende, och sådan eganderätt kunde ej blifva beståndande, om den ifrågasattes. Om förslaget antoges, skulle domaren stanna i ovisshet huruvida nyttjanderätt till jord, som till hus och tomt hörer, skulle intecknas blott i jorden eller både i jorden och huset, dit den hörde. Hr Hasselrot hade, såsom ledamot af lagutskottet, ansett den föreslagna inskräkningen i rättigheten att ingå aftal vara för stor; men då motstånd mötte äfven emot hvad utskottet föreslagit, ville tal. bifalla. Hyresgästerna, till stor del tillhörande den fattigare sambhällsklassen, vore nu rättslösa. Hyresvärdarnes egen fördel skulle nog förmå dem att gå in på att bevilja inteckning. Väl är en stor del af stadsjorden donerad, men om man skulle fasthålla den satsen, att sådan jord ej kunde säljas och lagfaras, så skulle ej heller -sjelfva husen, som äro bygda på sådan jord, kunna säljas. Förslaget innehåller blott, att 1800 års förordning. skall gälla i afseende på tiden, och hvad den innebåller om skilnaden emellan arfveoch aflingsjord hör således ej hit. Hr Björck ville sluta sig till åsigten om lika läg stiftning för stad och land; men hade åtskilliga anmärkningar (dem ref. dock från sin plats ej kunde höra), på grund af hvilka han yrkade å.erremiss. Hrr Malmborg och Gråå instämde i yrkandet om återremiss. Hr Ekholm önskade äfven återremiss, på det lagutskottet måtte fästa mera afseende vid hvad i ämnet förekommer i lagkomitens och Jagberedningens förslag. Hr Henschen anmärkte härvid, att nu endast vore fråga om hyreskontrakters inteckning till säkerhet mot tredje man. Mycket annat, hörande till detta ämne, funnes visserligen såväl i 1734 års lag som i de nämda lagförslagen, men sådant hade ej nu varit föremål för lagstiftning. ; Hrr Stolpe och Billström förenade sig i yrkandet om återremiss. Vid anstäld votering bifölls förslaget med 31 röster emot 28. å N:r 15, i anledning af motion om förändring i 10: 2 giftermålsbalken. Utskottet tillstyrker, att giftorätten å landet utsträckes äfven till den fasta egendom, som endera makan före äktenskapet förvärfvat, med den förändring af lagens stadgande i 11: 3 giftermålsbalken, angående betalning af makars gemensamma gäld i äktenskapet, som af den föreslagna lagförändringen borde blifva följd. Hr Hasselrot anhöll om afslag, på de skäl han i sin reservation anfört, hvari flera hördes instämma. Hr Wetterberg förklarade att han ämnat tala för bifall till förslaget, men då 3 stånd redan afslagit betänkandet, ville talaren ej motsätta sig afslag. Hr Stenqvist yrkade bifall till betänkandet, enär talaren ansåge att egendoms gemensamhet hörde till äktenskapets id. Hr Upling talade för bifall och fästade uppmärksamhet vid den. hastiga förändringen i bondeståndets opinion, i det en:stor del af-ståndet vid motionens sfgifvande instämt i densamma, men nu. med stor pluralitet afslagit förslaget. Betänkandet afslogs. N:r 16, afstyrkande motion om förändring af arfs;rdningen, och n:r 17, afstyrkande motion -om förändring af 12:-7 aktenskapsbalken, biföllos. Derefter förekom ekonomiutskottets betänkande n:r 54, tillstyrkande , uppmuntring för skogsplantering å Svältorna, hvilket.bifölls, samt n:r 55, afstyrkande motion om förvärfvande för statens räkning af förra atlmänmngea Trenningshult och hemmanet Trenningen. 4 Motionären, hr Hasselrot, anförde, att det vore lätt för kronan att bevara dennaallmänning, emedan den ligger nära i sammanhang med kronoallmänningar. Ifrågavarandeallmänning, nu en ödemark, skulle, behörigen vårdad, snart nog ersätta kostnaden. Talaren yrkade bifall till friherre. Alströmers. reservaion, hvari ridderskapet och adeln samt presteståndet redan instämt. För bifall till friberre Alströmers reservation yte big hrr Ödmansor, Rydin och Wetterberg. Hr Berglund fann det vådligt att kronan skulle sterköpa hvad den för kort tid sedan afhändt sig, lå skogen under tiden blifvit uthuggen. Med samma skal skulle kronan behöfva återköpa Smålands och Hallands ljunghedar. Hz: Bodell anförde, att då det ej lönade sig för enskilta att behålla ifrågavarande allmävning, skulle det ännu mindre löna sig för kronan att köpa den. Sådant skulle blott föranleda andra liknande 2upptåga. Hrr Hesselgren och Stolpe instämde i hr Bodells statsekonomiska åsigt i ämnet. Hr Thome anförde, att om staten funne att den bandlat mindre klokt genom att afhända sig ifrågavarande allmänning, så ginge det ju an att återlösa den. Talaren biföll friberre Alströmers reservation. Vid votering antogs friherre Alströmers reservation med 29 röster emot 17. Bondeståndet. : I Ståndet har i dag varit nästan helt och hållet uppjaget :af protokollsjustering. — . Aspeboda tingslag i Stora Kopparbergs län, som icke utsett riksdagsman i rättan tid, bar på påminnelse från ståndet numera atsett-till sitt ombud riksdagsmannen för Kopparbergs fögderi. Hans Jon Andersson i Forssa. Sedan man yttrat sig,om det arfvode, som härför skulle hoaom tillkomma, . beslöts genom votering, att nämde ingslag skall till stiåndets kassa. enligt 16 R. O., r försummelsen att icke ställa riksdagsombud, utgifva 1 rdr bko pr dag. för tiden från riksdagens yörjan tills Jon Andersson valdes. — För öfrigt föresommo blott bordläggningar. Till förtydligande af början af redogörelsen itorslavsnumret: för Nils Larssons yttrande i frågan om nftorätt, på landet, torde böra nämnas, att Nils Larsson rjarade om de motiver, som han ansåg ligga till