nom den har ett moraliskt värde, och helt och hålle återvända till katolicismen och till forntidens rå: tyranni. Man måste ega mod att vara följdriktig På denna ståndpunkt är förföljelsen ej tillfyllestgö rande, inqvisitionen är nödvändig och ingår i kri stendomen. Det är derföre som protestantismen, d den förföljer, förnekar sig sjelf; den protestantisk: förföljelsen vore endast en oäkta och löjlig efterapning af katolicismen, om den ej tillika vore afskyvärd. Vill man påstå, att läran åtminstone har en gång för alla blifvit faststäld genom symboliska böckerna och att man således måste tvinga den protestantiske kyrkans medlemmar att bekänna de lärosatser dess innehålla? — Men hvar finnas då bevisen på dess: böckers ofelbarhet, hvar deras gudomliga stadfästelse: Hvar, att reformatorerne voro den protestantiska kyrkans påfvar, och att sedan det sextonde århundrade symbolen för alltid skall sättas i evangelii ställe, si att hvar och en, som föredrager evangelium för symbolen, begår ett brott, hvilket bör bestraffas af lage: Och då hvarken Kristus eller apostlarne ville tving: någon, när den förste endast sökte frivilliga lärjun gar, skulle då symbolen, skrifven af män hvilkas blic kar lätt kunde beslöjas af en återstod af den kato licism, från hvilken de så nyligen frigjort sig, hafv: en laglig rättighet att våldföra menniskans samvet.t Om de symboliska böckernas skriftställare hade eg för afsigt att på detta sätt fängsla framtiden, me: hvad rätt skilde de sig då från så många kyrko fäder, hvilkas lärosatser voro lika aflägsna från sym bolens, som de fleste af martyrernas? Då symboler: författare gåfvo den i arf åt kyrkan, hafva de jus: derigenom öfverlåtit åt oss den rätt och ålagt o: den skyldighet, af hvilka de sjelfva begagnade sip: det vill säga, de hafva gjort det till en plikt för os att jemföra deras verk med evangelium, och att reformera detta verk, om det behöfs, eller att förblifvz protestanter till och med inför de symboliska böckerna. Äfven i detta fall har reformationen medelbarliger helgat religionsfriheten. Rättigheten och, till följd häraf, skyldigheten för den kristne, att förblifva oberoende af de kyrkliga tra ditionerna, tillbör alla eller intet tidehvarf. Om mar varmt och troget älskar sin kyrka, bör man först och främst älska kyrkan, det vill säga arbeta på själarne: fria förening med Kristus och med hvarandra. Förföljelsen undergräfver kyrkan genom att störa den andliga ordvingen, skydda godtycket och strida mo: det sannas och rättas lag. Ingenting kan vara mera försåtligt i den omtaldz ströskriften, än den tystnad dess författare bibehåller angående religionsförföljelserna i Sverge. Denn: tystnad är till och med upprörande, såvida ströskrifen, såsom det vill synas, utgått från en prest. Då man läser den, skulle man tro att endast någrz qvinnor (sid. 15), hvilka öfvergått till katolicismen blifvit förföljaa. Man hörde således blott några katolska qvinnors gråt och skrän, när, efter många förföljelser emot dissenterna i Helsingland, ungefär 1124 personer föranlätos att i Amerika söka den religiösa frihet, som deras svenska fosterland vägrade dem? Hörde man blott några qvinnors skrän, när endast inom två härader i samma provins 427 luteraner blefvo under dessa senare åren dömda att betala 8493 rdr bko i böter; och när flere bland dem, hvilka ej kunde betala, sågo sig dömde till fängelse på vatten och bröd, och detta endast till följd af sin uppfattning af den vördnad man är skyldig heliga ting, då de nekade att mottaga sakramentet af prester, hvilka ej syntes dem renlärige, och tillsamman med personer hvilka de ej ansågo för kristne? Hörde mar endast dessa qvinnors skrän, när sedan 1852, och de: endast inom 3 härader af det fattiga Dalarne, 210 luteraner blifvit af samma orsaker dömda att betala 5274 rdr bko i böter; när flere af dem måste, hvar för sig, erlägga 67 å 87 rdr bkos böter; när de, hvilka ej kunde betala, undergingo ända till 28 dagars fängelse på vatten och bröd; och när det kunnat hända, att länsmän och fjerdingsmän inträdde till dem hvilka voro för fattige att kunna erlägga dessa böter, för att bemäktiga sig deras busgeråd och till och med deras kokkärl, sedan de på golfvet utkasta torftighetens knappa föda, eller på samma sätt bemäktigade sig en ko, för att göra sig sjelfve och öfrige vederbörande betalde för deras besvär att med våld och mot föräldrarnes vilja låta ett barn undergå det officiella dopets ceremoni? Har man ej gått ända derhän, att döma en kristen till 70 rdr bkos böter. derföre att han för 13 män och 20 qvinnor läst på söndagen några kapitel ur bibeln samt bönen Fader vår, eller, om han ej kunnat betala, till 28 dagars fängelse på vatten och bröd? (Här måste anmärkas, att böterna blefvo stegrade till följd af det sabbatsbrott man inför lagen begår genom att på söndagen för några vänner och grannar läsa bibeln och Fader vårs). Författaren till ströskriften kunde hos Upsala konsistorium göra sig underrättad om den förföljelse. som egde rum i anledning af den bekante missionåren Gitzlaffs besök derstädes, äfvensom om hvad som tilldragit i Tierps församling, Upsala stift, den 27 Dec. 1856. Vidare borde han taga reda på, bland annat, huru en man och hans hustru i en af de norra provinserna, den 28 sist). Nov. blifvit ådömde 172 rdr bkos böter derföre att de upplåtit sitt hus till religiösa sammankomster; eller på hvad som nyligen tilldragit sig i Norrtelje, i Motala och flerestädes. Mi han genomögna häradsrätternas och hofrätternas pro: tokoller () i dessa ämnen, — och om han då ej förebrår sig att hafva skrifvit en skrift i en så föga evangelisk anda, som den ifrågavarande, då måste jag tillstå, att jag fattar den skuggrädsla han måste dela med flera svenska teologer alt ej med sitt namn underteckna och svara för de ideer de utkasta bland allmänheten. Jag är derom öfvertygad, att om denns allmänhet kände allt det lidande, som förföljelser åsamkat de gudfruktigaste personer, om den kund: höra dessa beklagansvärda offer, se dessa torftig: familjer, hvilkas knappa tillgångar förföljelsen medtagit, och alla de menniskor, hvilkas helsa den förstört genom fängelset på vatten och bröd, skulle der rysa af förtrytelse, och dessa förföljelselagar skulle försvinna från det samhälle, som de befläcka, Förföljelsen är en nationalsynd; det förfördelade menskliga samvetet fordrar upprättelse. Denna upprättelse synes i vårt tidehvarf vara nödvändig både för Sver ges och den protestantiska kyrkans heder; och den bör bestå, icke allenast i en lag, sådan som den kongl. propositionen, hvilken, oaktadt den välmening hvarom den bar vittne, i sjelfva verket ganska litet vördar det menskliga samvetets rättigheter, men i de: uppriktiga erkännandet af en fullsiändig religionsfrihet. Ehuru vi iogalunda vilja bestrida författarens påstående, att det kungliga förslaget angående religionsfriheten, med alla dess moraliska brister, icke utgått från konungen, utan från ett af hans regeringsdepartement, och att kanske vår kloke och gode konung, när han deri får någon fullständigare och djupare insigt, skall bestämdt förkasta detv (sid. 26) till fond. af dessa brister, så hafva vi så mycket mera anledning att förmoda, att konungen med det löfte han gaf i sitt trontal afsåg en verklig religionsrihet. Men när ströskriftens författare vill, genom sina försåtliga anspelningar, beröfva konung Osear len ära, som i detta fall tillkommer honom, äfvensom många sant kristna hjertans tacksamhet, förtjenar visserligen författaren, för att använda ett apsaliensiskt kraftord, en allvarlig aga. Slutligen måste man hoppas, att denna föga kristliga ströskrift skall finna många vedersakare; ty ehuru det måste synas naturligt, om än bedröfligt, att de öfriga stånden se religionsfribeten ur en för densamma främmande, politisk och statsekonomisk synpunkt, måste väl presteståndet och hela Sverges presterskap, från erkebiskopen till adjunkten, anse det för en plikt att betrakta denna frihet från samgetets och evangelii, eller dess enda sanna ståndpunkt. Stockholm, Mars 1857. RR mm rr An me RA ERA AA FA a HH oo — OR JV ög 0 4 KAR DAR NA BR DR PN KR Åt i KR Ö SO FO r AH fo Trottet. ) Alla här omtalda fakta äro officiella och kunna