bart att otverhoppa ett femtiotal at ett folks poli tiska bildningspunkt. Jag emottog en öfvertygande lärdom i detta hänseende, då det af K.; M:t 1848 framlagda förslag till oationalrepresentationens ombildning af den allmänna meningens stora majoritet förkastades, dertill i väsentlig mån föranle I af den så kallade liberala pressen, hvilken vid tillfället visade sig föga utrustad med någon mera vidgad politisk framtidsblick. Hvilka brister detta förslag än kunde ega, så var det, i min tanka, ingalunda för litet iiberalt. Det hände hos oss, liksom flerestädes inom vår verldsdel, att de ultraliberala funderingarne förstörde allt, och det är utopierna eller de öfverspända föreställningarne, som så ofta skada allt, men som lika underligt som beklagligt synas innebära en attrak tionsförmåga eller en dragningskraft för dem, hvilkå ofta nog legat minst på djupet, der frågan varit om moget öfvervägande i afseende å det möjliga, och ej sällan äfven i afseende å det fördelaktiga, nyttiga och goda. z Den stiltje, som efter den sista kraftyttringen ifrån de sig så kallande reformvännerna synes inträdt, ådagalägger, i min tanka, en slags öfverraskning ati man efter förkastelsedomens uttalande icke vår i besittning hvarken af-den makt eller de utvägar man tilltrodde sig ega för att åstadkomma något bättre. Vi hafva nu varit tillsammans till allmän riksdag under fem månader och hvad är väl uträttadt, svarande emot den tid, som framlupit? Vi arbeta af alla krafier, vi sträfva; men vår verksamhet företer ett maskineri, der: hjulen oupphörligt svarfva omkring utan att kuggarne fullständigt eller med någon beräkning gripa uti hverandra, och derigenom ofta nog till mindre tilifredsställande resultat, imen säkert alltid med en alltför tidsödande kostnad. Det är anmärkningsvärdt, mine herrar, att 1809 års riksdag sammanträdde den 5 Maj och att konstitutionsutskottets memorial med öfverlemnandet af förslag till regeringsformen inom stånden föredrögs den 2 Juni. Motiverna till detta betänkande utgöra,i min tanka, ett sådant mästerstycke, att de ej mindre af representanten än af den ansvarige rådgifvaren äro förtjenta af att allvarligt begrundas. Jag kan vid detta tillfälle icke neka mig, att vid en så till sägandes liten obetydlig minnesfest af 1809 till nutidens uppmärksamhet i minnet återföra de namn, hvilka undertecknat grunderna för vår nuvarande regeriogsform. Det är såsom samtidig jag med högaktning och vördnad för eder, mine herrar, nu går att nämna namnen: Mannerheim, B. von Platen, Silfverstolpe, Adlerbeth, Stockenström, Sköl debrand, von Rosenstein, Nordin, Wickman, Blom, Gahn, Ebersteio, Matts Pehrsson, Hyckert, Jon Jonsson, och utskottets sekreterare, Hans Järta. Jag torde utsatt mig för en rättvis förebråelse, att vid ett tilfälle, som detta, hafva med min tankeyttring uppehållit herrarne för länge; men månne det icke vore bättre, mine herrar, om vi med engelskt efterdöme vid vära enskilta möten talade mera och mindre vid våra riksdagsöfverläggningar. Jag återkommer nu till min utgångspunkt, då jag föreslår herrarne att ömma sina fylda glas uti en skål för minnet af 1809 — för minnet af öfverstelöjinant j Adlersparre och hans män — för minnet af gencral Adlercreutz och hans män. Jag adresserar s ålen, mine herrar, till hr grefve Adlersparre och till ht baron Adlercreutz. Jag beder dem, på deras fåders vägnar, emottaga nutidens hyllning — så vidt det stått i min förmåga attinu framkalls deu — för hvad desse för nära ett halft århundrade sedan till: fädernesiandets räddning gemensamt uträttade den 13 Mars 1809. Jag anhåller. c c. Detta tal, ofta afbrutet af bravo, helsades med de lifligaste bifallsyttringar. Skälen besvarades af öfversten friherre C. G. Adlerereutz med ett enkelt och hjertligt tal, deri friherren jemväl egnade: en rättvis gärd åt den högst väsentliga andel hr grefve Anckarsvärd sjelf haft i fäderneslandets räddning vid denna märkliga tidpunkt, ehuru han nu så blygsamt deraf undandrog sig öran. Kammarherren grefve C. A. Adlersparre tackade äfven för skålen med några få ord, Hr grefve Anckarsvärd föreslog derefter en skål för H. M. Konungen med dessa ord: Mine herrar! Ifrån påminnelsen om det dystra uti Sverges tillstånd den 13 Mars 1809, är det med illfredsställelse och glädje medborgaren och fåderneslandsvännen vänder sig ifrån den mörkare faflan af det förflutva till den ljusare af det närvarande. Dervid framställer sig otvunget, att den 13 Mars 1809 äfven utgör utgångspunkten för Sverges tronbestigning af den regentslägt vi nu hafva lyckan Pga. Jag anser mig, med anledning häraf, uppfylla samtlige herrarnes möjligen med otålighet väntade önskan, då jag inom denna aktningsvärda samling ämoar taga mig friheten föreslå en skål för H. M:t konungen. Odeladt erkänna vi säkert alla; att H.M:ti många fall visat sig en vän af framåtgåendet uti en det 19:de århundradet värdig, frisinnsd riktning. För min enskilta del hembär honom alltid min sfvertygelse en gärd af tacksamhet och erkänsla för det förslag till representationens ombildning H. M:t 1848 afgaf. Det vore öaskligt, om i Sverge, likasom, i England, den yttre politiken äfven utgjorde ett föremål för lagstiftoingens och för svenska folkets på fakta grundade öppna omdömen. Jag tror — emedan okunnigheten icke. bör säga sig öfvertygad — jag tror, säger jag, att vid ett sådant förhållande den allmänna meningen otvifvelaktigt skulle blifva, att de senaste verldshändelsernas slutliga utveckliog fullkomligt rättfärdigat visheten uti H. M:ts, under verkligt brydsamma omständigheter, fuliföljda yttre politik. Novembertraktaten,; mine herrar, torde i väsentlig mån, och mera än man ifrån något håll torde medgifva, hafva bidragit till fredens återställande i Europa; och den historiska analysen skall möjligen äfven i detta hänseende änuw:en gång framställa huru vårt, ifrån dea: europeiska kontinenten afskilda Serge, måhända ej så obetydligt, äfven under den närvarande tiden, inverkat på den politiska vågskålens lutping; likasom konungens i Sverge politik 1812 bestämde den, ehuru uti motsatt riktning. Anledningarne till våra känslor af vördnad och tillgifyenhet för vår konung äro alltför många, att vid ett tillfälle som detta behöfva upprepas. Jag tager mig sålunda friheten, ätt helt enkelt föreslå herrarne en skål för H. M:t konungen, med en uppriktig önskan, att under! hans-spira Sverge länge måtte finna honom: lycklig af den lycka hans bemödanden otvifvelaktigt äsyfia att bereda vårt fådernesland. Jag tillåter mig dervid förena en skål för H. M:t drotiaingen och för hela den kongl. familjen, och anhåller, att herrarne uti denna förenade skål behagade jemte mig törnida deras glas: H. M:t konungens och den kungliga familjens skål! Hrruppå följde lifliga hurra, hvarefter folksången spelades och afsjöngs, Vidare föreslog hr grefven en skål för de numera aflidne; 1809 åre män, en af rikets herrar grefve M. Björnstjerna och generalmajoren: friherre C. Cederström, hvitka för tillfället representerades af.sina söner majoren friherre; C.. M. Björbstjeroa och kammarherrew friherre R. Cederström, hvilka, hvar för sig, på ett värdigt sätt besvarade skålen. !(C RE a AR fören om AS ne bn AS kn fre SE a te mr 00. RE t RS Nee FÅ AFA RS 0 gt rt er D I-II -M1 mo 0