Aftonbladet – 14 mars 1857, sida 1

staden, och lemnade mig alldeles ensam vid vågnen. Herr Bams folk ankommo dock om aftonen följande dag med andra oxar, så att jag lyckligen anlände till hans bostad Scheppmansdorff. Några dagar derefter fick jag äfven Min andra vagn med Lindholm (en svensk, den Wahlberg engagerat i Kap) och den ende trogne kusken Jacob Mäller hit upp. Nu återstod att skaffa egna oxar. För detta ändamål hyrde jag tre namaquas och te damaras med fem ridoch packoxar, och begaf mig den 10 Maj med tre hundar och några bytesvaror på väg till Swakopfloden. I tjugo timmar gingo och redo vi utan uppehåll öfver en ofantlig sandslätt (norrut) och nädde sedan floden, hvars bädd vär sandig och utan en droppe synligt vatten, men på några ställen kunde man medelst gräfning två till tre fot djupt erhålla sådant. Vi följde floden uppåt (i nordost) till nära Otjimbindue och vandrade härifrån genom vildmarken (sydostvart) till tEitkams (varmt vatten) Jonker Africaners, den mäktigaste namaqua-höfdingens residens. Här underrättades jag, att fyra dagar före min ankomst hade han blifvit anfallen af sex atidra namaqua-höfdingars förenade styrka, men Jyckligen slagit dem tillbaka. Han sjelf jemte en 6N man, alla beväpnade red gevär, medföljde mig till valplatsen, hvarest det såg ohyggligtut, flera friska grafvar och mycket blod i sanden och på stenarne. Jag stannade hos honom en dag, men kunde ej erhålla några oxar för annat än krut, och detta hade jag i Kap förbundit mig att ej afgifva till infödingarue. Några fettsvansade får erhöllos dock, hvilket var högst nödigt, emedan här uti landet vildt är jämligen sällsynt. (Forts. följer.)