Aftonbladet – 14 mars 1857, sida 1

landet tvärt öfver den supponerade, men okända stora högslätten, som genomdrages af Zambezifloden från vester till öster. Hviunnades ej honom denna glädje och naturhistorien. skatterna af denna färd? Han kom ej längre än till hvad som för honom var början, men denna början har dock varit nog att för alltid ryktbargöra ett annat svenskt (Anderssons) namn. År 1853 i Oktober reste Wahlberg åter bort, uppehöll sig i Esgland några veekor lemnade London den 14 November, ankom till Kap jultiden och landsattes på den ödsliga stranden vid Hvalfiskviken (22950 syd. lat.) den 14April 1854. Han besökte under vägen Possession Island; Long Island, (på hvilken ihjelslögos omkring 50 otarier, ett slags sälar,) Halifax, Pinguin, Ichaboe och Mercury islands, hvarunder samlingar gjordes. Hans första station från Hvalfiskviken blef Scheppmansdorff, och derifrån skrifver han den. 22, Juni 1854, bland annat;följande om sina öden under dessa två månader: Mina saker landsattes på den låga sandiga (obebodda) hafsstranden, mitt tält uppsloge, och vi ordnade oss på bästa vis, samt skickade en namaqua med bref upp till missionären Bam med anhållan om oxar. En natt steg vattnet så högt, att vi voro omflutne såsom påen liten ö. Vifångade mycket fisk, som uppkastades af vågorna, och sköto flammingos till föda. Eter några dagar kom ett spann oxar, och jag begaf mig af med. ena vagnen. Under vägen genom den djupa flygsanden afbröts tistelstången, men vi arbetade oss dock frem till en stor sandslätt. Här förmådde oxarne ej mera, utan jag: måste återskicka dem och afvakta andra friskare. Under denna tid, en natt, rymde allt mitt folk, tre man, hvilka jag medtagit från Kap