Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Björnhistorier från Norge. Från Rorssdalen skrifves: En dag i September månad sistlidet. år begaf sig en jägare från Ekesdalen i N:esets socken alideles ensam upp på fjellet i afsigt att skjuta villa renar. Ankommen till öfversta gränsen af skogsregionen i det branta fjellet, varseblef han plötsligt en stor björn, som stod på obetydligt afstånd nästan midt öfver hans hufvud på en liten lodrät berg)ant. Anande att björnen såg sig om efter ett ställ, der den kunde komma ner, kastar sig den oförr kräckte jägaren bakom en buske och laddar sitt gevär ;, Knapt var detta gjordt, förrän han åter får ögat på samma björn — en hona — som kringgått brav.en, och nu siannar på lika höjd med jägaren, för att se sig om efter sina ungar — en i andra året och en årsunge. Detta ögonblick begagnar jögaren, han lägger an, trycker af, och den i ryggraden trsffade björnhcnan törtar omkull i stenrövet, Knapt har jägaren tid att efterse verkan 37, sitt skott, förrän båda ungarne nedkomma utför stenröset och stanna vid sidan af sin svårt såra? e moder. I största hast laddar han inyo sitt 8 vär, och det andra skottet sträcker den sjörsta V,gen till jorden; men i samma ögonblick reser sig den vredgade björnbhonan med ett förfärligt berimmande. Till lycka för jägaren var emellertid aennes sår af den beskaffenhet, att hon icke kunde komma från stället. Ett tredje skott gjorde slut på hennes lif. Nu tog den minsta ungen till flykten, jägaren upphann den snart, och det fjerde skottet medförde äfven dennes död. Den modige jägaren är endast 22 år gammal och har aldrig förr sett en lefvande björn. Ungefär vid samma tid tilldrog sig på en annan gård i samma socken följande, icke mindre intressanta björnhistoria. Högt uppe på en brant fjellvägg vallade en yngling en fårskock. Plötsligen kommo 3 björnar — en hona, en ung, men vuxen hanbjörna och en liten årsunge. Hanbjörnen griper strax eit får. På vallarens rop och allarm ilar folk till stället från alla håll, hvaribland tvenne med gevär försedde: personer från en annan gård samt fårens egarinpa, en gammal hustru och dennas son, en stor Handfasv karl. Det lyckades de med gevär försedde persoserna att komma hanbjörnem, som var sysselsatt att förtära sitt rof, så nära, att den ene af dem fick skjuta och bibringade björnen ett svårt sår, som dock icke hindrade den att springa. Förskräckta öfver skottet och larmet af det tillilande folket, toge alla tre björnarne till flykten just åt det båll, der den gamla hustrun och hennes son befunnosig. Dea sårade björnen får ögonen på hustrun och rusar på henne. Då sonen ser den fara, hvari hans gamla moder sväfvar, kastar han sig — alldeles obeväpnad — emellan sin moder och björnen. Nu rusar björnen på karlen och biter honom öfver ena låret; men genom en hastig tillbakaryckning af foten slanttaget, och karlen undkom med sönderrifna byxor och pågra djupa skråmor i låret. Nu riktar björnen sitt nästa anfall emot sin motståndares mage. I sin för-skräckelse fattar karlen, som är mycket stark, björ-nen med båda händerna i öronen, och en fruktansvärd strid började, i det att björnen på båda sidor: sökte bita sin motståndare i armarne, utan att dock: kunna uträtta annat, än att slita tröjan i stycken.. Då emellertid björnen var karlen vida öfverlägsen ii krafter, måste denne ständigt draga sig tillbaka.. Detta skedde i en smal gångstig på den branta fjell-ARR RE