Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

fanthuden; och nu fortgick arbetet med all skyndsamhet. Andra dagen om aftonen var elefanten styckad och det tjockaste köttet bortskuret, och nu återvände Koos med en af kaffrerne att hämta ena vagnen. Under de åtta dagar, som förflöto innan hans återkomst, fullbordade jag med tre svarta resten af det mödosamma skeletterandet, samt upphögg väg genom skogen, att vagnen kunde komma igenom. Hyenor plågade mig mybket, ditlockade af.den förskräckliga stanken, hvilken Jag nödgades fördraga. Jag sårade och dödade flera af dem. Sista natten kommo äfven lejon att störa mig. Jag hade skelettet färdigt och alla benen inneslutna i en kraal tätt invid min hydda. Om natten väcktes jag af ett lejons rytande, och hörde det sönderbita något hårdt, samt kraalens grenar röras; men vid efterforskande, och sedan jag upptändt den slocknade elden, fann jag till min glädje benen oskadda. Jag hörde tydligen lejonen, som nu voro flera, i de närbelägna snåren äta af elefantens kött, men kunde för snårens täthet icke blifva dem varse, och i dagningen aflägsnade de sig rytande. Koos kom nu med vagnen; vi uppackade skelettet och begåfvo oss på återvägen. Den 25 fann jag vid vägen en ung elefant död, troligen af hunger, och då han var oskadd, aftog jag huden. Följande dag var ett rysligt åskväder, hvarunder hagel föllo af gåsäggs storlek, de största jag sett. De voro rosformiga och platta mot ändarne. Grenar och bark afslogaos, träd och fält förhärjades grufligt. Den 28 ankom jag till mina vagnar och erhöll der den ohyggliga underrättelsen, att fyra af mina basutos blifvit mördade af ett annat parti af derag landsmän, och bortgömde i en bergekulle; men äfven den gl djande, att Willem lyckats fälla en rhinoceros keithloa, hvars hud han prepare