BLANDADE ÄMNEN. Ett och annat om sjöfågeljagten på Gotland. Strax vesterom Fårö, vid hemmanet Maårpis strand. ligger Marpisholm, vanligen kallad Äggahola. Der fianes ännu en oändlig mängd strandfågel: mest ,Gjausur (Fiskljusar), som lägga 3:ne ägg, stora nästan som gåsägg; Maåvar, (Måsar), som likaledes lägga 3:ne ägg. några få par Skräjmavar (Skrik måsar), och Tärnur, på särskilta ställen af holmen. De förstnämde, som äro de förnämsta och talrikaste, källas vanligen Marpismorshyns.. Hundradetals fågelbon och ungar ligga öfver hela holmen. Man tar bort de båda första kullarna, mena 3:dje kuwlen får fågeln behålla... Genom vederbörligt tingsförbud är denna holme fredad för obehörigt intrång. Då någon nalkas holmen, flyga fåglarne upp, och med sitt döfvande skrik förråda de för holmens egare de ankonimande äggtjufvarne. Af gjausägg, som äro ypperliga, fördes fordom mycket till Stockholm. Fågela är helt tam, och de ägg, som tagas bort, anser han sjelf såsom ett slags holmskawt eller hyra, säger folket. I allmänhet kan anmärkas, att icke hundradedelen af de många slags strandfåslar, som fordom funnos vid de gotländska kusterna, nu finnes qvar. På 14 dagar kunde man fordom få se 50 å 60 svanor sträcka öfver Fårön. Af Ad (Ejdergås), Blikor, Skräckor,, Svärti funnos då otaliga svärmar. Såsom orsaker till fågelminskningen anses: alltför girig äggplockning; den numera stora tillgången på skjutgevär, hvarigenom. äfven oförståndiga poj blifvit satte i tillfälle att skrämma, såra och dö fåglarne; samt att i senare tider inhysesfolk blifvit bosatta nästan å hvarje backe, invid hvarje strand. Aden (Ejdergåsen) och öfriga sjöfåglar vilja belst slå ned på Furillen, på Skenholmen (der fågeln under den tid hr E. J. Grubb j:r var arrendator, genom kloka och berömliga åtgärder var skyddad), samt på Nårsholm och Langhammarshammaren på Fårö, och i allmänhet på hela sistnämda ö. Då Carl von Linne 1741 reste på Gotland, antecknade han om Fårön, att Änder till milliontals lade sig här på vattnet och flögo omkring oss... På ett annat ställe i hans Gotländska resa, heter det, vid beskrifningen om Ejdergåsen, att ägg och fåglar borde privilegieras. Om vigten af den store naturforskarens och nationalekonomens råd bör öfvertygelsen hos Gotlands strandbogr på ett århundrads bafva hunnit att mogna, och det är nu hög tid att detsamma vid alla fågeltrakter, genom tingsförbud och andra skyddande åtgärder sattes i verket, Till bevis på huru talrik sjöfågeln fordom var på Gotland, kan nämnas, att år 1778 slogo 2:ne.män på en dag i 3:ne omgångar 1500 fåglar (Allar, Blikor, Skräckor, m. fl) uti en upphtiggen s. k. Nor (liten vak), der fåglarne lågo alnshögt på hvarandra. Någon gång kunde man skjuta 16 Allar i ett skott. År 1825 fingo 3:ne jägare på:en dag 240 Allar. När hafvet ligger, blifva fåglarne så vattugiriga, att de flyga upp ti!l landvattnen, och blifva der ibjälslagna. Men såsom bevis på en viss aktsamhet med jagten, må nämnas, att en gammal. fåröbönde sköt bort 7 drakar för en och samma And, hvilken han dock alltjemt visste spara för afveins skull. — Fågeln förföljes och tages på hafsbottnen med s.k. buttnasnaror och längs stränderna med s. k. baut-snaror; skjutes ock för vitar (vättar). Skräckorna skattas ock på ägg i s: k. skräckstunkor,. Om man törstod att hushåila klokt med sjöfågeln, skulle man få det dyrbaraste dun af alla slag utaf dunhålken