Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 3

Sp BÄ kon EN RNE. IR är nämdåt, med 27 för bif: nm nn BÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Polisundersökningen i anledning af förre e. 0. kammarskrifvaren J. P. U. Johnssons angifvelser mot öfverstelöjtnant v. Fieandt och förvaltaren Norman, angående förmenta försnillningar från kronans förråder å Skeppsholmen. Dessa undersökningar börjades i poliskammaren dem 13 sistlidne December och hafva sedermera fortgått, sensst sistl. tisdags e. m. Den af Johnsson från häktet ingifna anklagelseskrift har förut varit meddelad i denna tidning. Sedan öfverstelöjtnant v. Fieandt och förvaltaren Norman i anledning häraf till krigskollegium inkommit med skriftliga förklaringar, deruti de till alla delar bestrida angifvelserna, så hänsköts ärendet till krigshofrätten, hvilken dock på anförda grunder förklarade målet vara af beskaffenhet. att icke tillhöra dess upptagande, hvarföre handlingarne den 27 Aug. sistl. år återsändes till krigskollegium. Sedsn krigskollegium derefter hos EK. M:t hemstält, huruvida ieke krigshofrätten borde förständigas att om undersökning i detta mål foga anstalt, hade K. M:t den 28 Okt. sistl. år anbefalt handiingarnes öfverlemnande till justitiekanslersembetet, hvilket embete åter till kammarrättens advokatfiskalsembetes åtgärd öfversändt desamma. På begäran af advokatfiskalen C. Printzenskjöld före togs derefter polisundersökning, som ledes af polismästaren Ekströmer. Johnsson blef från häktet instäld, dervid i närvaro: af advokatfiskal Printzenskjöld och allmänna åklaga-: garen stadsfiskalen Kock, öfverstelöjtnant v. Fieandt: och förvaltaren Norman, hvilka båda senare på kal-ielse voro tillstädes, Johnsson fortfarande vidhöll sina: zsjorda angifvelser, med undantag af den i; sista eller: emtonde puvukten, som afsåg, att v. Fieandt: skulle: i embetsrummet under tjensteutöfning Mera gånger varit af starka drycker öfverlastad, hvilket tillmäle: Johnsson redan uti en till krigshofrätten den 3 Sept. sistl. år ingifven skrift återtagit, under förklarande: itt densamma tillkommit oöfverlagdt, förhastadt och: mot bättre vetande. Såväl öfverstelöjtnant v. Fieandt som förvaltaren: Norman hafva skriftligen och punktvis besvarat alla . de gjorda angifvelserna, samt i allt hufvudsakligt vederlsgt desamma genom vid förklaringarne fogade: intyg, afgifna under edsförpliktelse. Förvaltaren Norman begär uti sin försvarsskrift, att noggrann under-sökning måtte vidtagas äfvensom inventering af för-rådets effekter, på det aogifvelsernas sanningslösa. beskaffenhet måtte läggas i dagen; yrkande Norman: slut!igen, att Johnsson måtte allvarligen tillhållas att: uppgifva hvilken person, som förledt honom till de: iramstälda falska angifvelserna. Vaktmästaren Eriesson äfvensom alla förrådsdrängarne, utgörande till antalet tjugo, hafva under po!isförhören blifvit hörde och vidhållit det skriftliga intyg de afgifvit, och hvarigenom icke något stöd för angifve!sernes sanningsenlighet blifvit förebringadt. Hr Norman erkänner, att han till åtskilliga personer försålt kläde, men att sådant till större delen utgjorts af kasseradt kläde, och att han af leverantörerne dertill haft uppdrag kunde han genom bref styrka. Angifvelse hade äfven blifvit gjord, att från för-. rådet kläde skulle hafva blifvit levereradt till kapten Sten, för att användas till stadsmilitärens bekläjnad, och assistenten Abrahamsson, hvilken förut varit anstäld vid för:ådet, har intygat, att han 233 gånger förmärkt, att stadssoldater hämtat kläde och utkommit från förstugan, som leder till förrådet, men om klädet tagits från förrådsrummen eller förstugan, kunde vittnet icke med bestämdhet säga. Öfverstelöjtnant v. Fieandt har deremot styrkt, att han på anmodan af kapten Sten för hans räkning bos fabrikören J. R. Wallberg i Halmstad år 1850 bestält 245!, alnar mörkblått kläde, som han, enligt nu till poliskammaren inlemnad räkning, betalt mad 593 rdr 14 sk. bko. Nämde beställning skedde samtidigt med en leverans för armens behof, hvarigenom det för Stns räkning bestälda kläde kom att medfölja kronoleveransen till Skeppsholmen och inlades i förrådets mottagningsrum, hvarefter detsamma af kapten Sten afhämtades; och enligt hvad förvaltaren Norman i sin förklaring uppgifvit, skall under loppet af 6-års tid kläde för Stens räkning ätföljt kronans leveranser och sedermera blifvit af Stön afhämtadt, sedan fabrikör Wallberg underrättat Stån om att klädet medföljt kronans leveraus. Öfverstelöjtnant v. Fieandt har begärt att krigskollegium måtte förordna om en generel eller speciel inventering af förrådet, och har hr öfverstelöjtnanten förklarat, att det visserligen vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande, att dubbla lås och nycklar till förrådsrummen eller det ställe, der nycklarne förvarades, icke, ehurna sådant vore föreskrifvet, funnes, och att detta vid inventering gifvit anledning till anmärkning, men då nyckeln till den pulpet, i hvilken öfriga nycklar förvarades, innehades af intendenten och nyckeln till det rum, i hvilket pulpeten var stående, förvarades af förvaltaren, hade man låtit. vid detta af ålder inom förrådet vanliga bruk bero, så mycket hellre, som hvarken intendenten eller för-valtaren utan den andres vetskap kunde i förrådet inkomma, En af de många angifvelserha innehåller, att förraltaren Norman skulle hafva försålt kläde till kongl. slottsproviantmästaren kapten P. Ä. Borgh, men denne har under edsförpliktelse skriftligen intygat, att han udrig af hr Norman hvarken för egen eller någon innans räkning handlat något kläde. Att den efter försiggången besistning å klädestyckena tätt invid hallstämpeln anbragte kronans tämpel då och då blifvit bortrifsen, har hr Norman nedgifvit, under förklarande, att då kläde levereras ill besigtning, lemnas obestämdt antal stycken, och edermera bestämmes det antal, som behöfves, och. ;fverskottet återlemnas till leverantören, hvarvid allid kronans stämpel afrifves. LANDSORTSNYHETER.