Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 2

af eder, som kom mr Jekylatt jemka på sina löskragar, såsom det en den presbyterianska kyrkans äldste egnade och anstod, och bereda sig till en liten moralpredikan. Min unge vän, begynte han. Anamma er — kom inte fram med era unga vänner till mig — hvar är han? Han har flytt, sade Clayton lugnt. Han sprang rätt ut genom fönstret, tillade mr Jekyl. Fördöme er, hvarföre tog ni inte fast Konorly, skrek Tom, blossande af ilska. Om denna fråga ställes till mig, sade Clayton, så får j:g underrätta er att jag ej blandar mig i era husliga angelägenheter.n Ni har blandat er i dem mer än ni nånsin skall hädanefter, sade Tom vresigt. Men det tjenar ingenting till att tala om det nu; den här karlen måste sättas efter. Han tror han har undkommit mig, men det ska vi bli två om. Jag! vill göra honom till en varnagel, som aldrig skall förgätas. Han ringde häftigt på klocksträngen. Jim), sade han, såg du Harry ge sig af på min häst? Ja visst, massa.n Hvarföre i alla djeflars namn tog du då inte fast honom ? Tänkte massa skickade honom — besittingen gö tänkte jag icke såls Du ljuger din hund och hör nu på hvad jag söger — tag ut de bästa hästarne och sätt genast efter honom. Och för du honom inte med dig tillbaka, så ska det bli så mycket värre för dig! — Men vänta — för fram en häst åt mig, jag vill sjelf följa med. Clayton stig att det var lönlöst att dröja längre vid Canema. Han befalte derför fram sin häst och for sin väg. Tom Gordon kagrade en ondskefull blick efter honom då han red bort, Jag hatar den karlen, sade han, och jag