Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 2

tigt sysselsatt vid strykbordet; han räckte ut sin hand och sade blott: fort upp, Lisette, Tom Gordon är här!; och innan Tom Gordon ännu fullt uppvaknat ur den dvala hvari det väldsamma slaget försatt honom, fördes Harry och Lisette af den snabbfotade fullblodshästen i ilande fart förbi buskar och träd, till dess de kommo till det ställe i skogen, der Harry tvenne gånger förut mött Dred; äfven nu stod Dred der. Just så, sade han då hästen stannade och Harry och Lisette stego af, profetian är fullbordad; si Herren skall göra dig till ett vittne och till en domare öfver ditt folk ! Vi ha ingen tid att förlora, sade Harry. Godt, jag vet det, svarade Dred; kom, följ mig. Och innan! solen sjönk denna afton, voro Harry och Lisette emottagna i den vilda tillflyktsorten midt uti träsken. FEMTONDE KAPITLET. Planen. Det skulle knappast vara möjligt att skildra det uppträde, som egde rum sedan Harry lemnat biblioteket. Tom Gordon var för några ögonblick bedöfvad af slagets våldsamhet. Clayton och mr Jekyl fruktade först att han erhållit någon allvarsam skada, och den senare var i sin förvirring mycket rära att söka återställa honom genom att slå innehållet af det stora bläckhornet öfver hans ansigte — utan tvifvel en efter omständigheterna lika väl lämpad metod som de förmaaningar, hvarmed han öfveröst Harry. Clayton, begåfvad med mera själsnärvaro, höll honom tillbaka och ringde efter vatten. Efter några Ögonblick bade jikväl Tom åter hämtat sig och rusade upp i fullt raseri, Hvar är ban? skrek ban med en hel skur