Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 2

vill låta honom känna det en vacker dag, så vidt det står i min förmåga.n Clayton aflägsnade sig med en stigande bitterhet i själen och gaf sig sjelf ett heligt och allvarligt löfte att taga till mål för sitt lif kampen mot detta orättvisans och våldets system, som likt ett parasitiskt ogräs inslagit sina rötter öfverallt i sambällskroppen och utsugit dess ädlaste lif och näringskällor.: I dethan red framåt genom de ensliga barrskogarne kände han sina ådror svälla och pulsera afsjudande harm, o:h det reste sig inom honom denna känsla af makt, som stundom kommer öfver menniskan likt en ingifvelse och förleder henne att säga: Dettå skall ske och detta skall icke sken, likasom egde hon förmåga att leda händelsernas slingrande gång. Han tackade Gud i sitt hjerta att han redan tagit första steget genom den offentliga protesten mot denna orättvisa, i och med detsamma han öfvergaf embetsmannabanan inom sin fädernestat, Hvad återstod nu att göra? Huru det onda skulle angripas, huru den ädla afsigten skulle fullföljas, det visste han ännu icke. Clayton var lika litet som alla andra i hans belägenhet i stånd att fatta alla omöjligheterna af sitt företag. Han tillhörde en gammal och aktad familj och hade alltid, såsom en sak som föll af sig sjelf, blifvit emottagen och afhörd med aktning i alla kretsar. Den som drömmande låter föra sig bort öfver den kristallklara ytan af en mäktig flod, gör lugnt sina beräkningar för tillbakafärden; men han vet ingenting om den till ytan så lugna strömmens makt, då hans svaga åra vändes emot hela styrkan af dess vattenmassa. Clayton visste ej att han redan var en dömd man, aft han vidrört den sårbaraste punkien i hela det samhälle, inom hvilket han lefå., och att samhället aldrig tillstädjer den ostraffadt vidröras. Det var Claytons fel, och är