Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 1

id Fredsgatral; I Vs. te 2107 ar. 12. lorrlandsgåtan; i N. G. Söderbergs, N:o 13 vid . banko raden. Under 16 skill:r banko införes TOCKHOLM den 12 Mars Uti Svenska Tidningens läger tyckes en till tonbladet för den 28 i förra månaden af riksdagsman insänd uppsats, hveri den åsigt umställes, i enlighet med hvad Aftonbladet sen förut yrkat, att, istöllet för beviljandet af ; årlig apanagesumma till prins O:car, konunns civillista borde ökas med ett belopp, otsvarande det ständerna ville anslå, hafva ickt synnerligt allårm. Svenska Tidningen y i måndags innehåller i detta hänseende icke indre än två artiklar, den ena af redaktioen sjelf och den andra af en insändare, till värjande af det obehagliga intryck, som den la till Aftonbladet insända uppsatsen trolien på vissa håll åstadkommit, och för att tlika undanrödja all befarad skadlig verkan eraf å respektive riksdagsmän, som skola i mnet besluta. Ehuru denna ovanliga uppvärksamhet i viss mån borde smickra förfataren, lärer ban likväl icke derföre kunna godänna de skäl, som emot hans mening blifvit nförda. i Det första af både Svenska Tidningens reaktion och hennes insändare upprepade skä-. et för att till prins Oscar bevilja ett personigt apanage, är det, att rikets ständer år 1829 aft den nåden att vara faddrar åt H. E.H., ch att den efter inbjudningen dertill väckta nofion om en faddergåfva åt deras gudson cke mötte något motstånd, men att den höge ,farfadren sjelf undanbad sig gåfvan, hvilken pgranlagenhet väl vore värd att med någon pgranlagenhet erkännas. Vi neka icke, att detta skäl förefaller hvad man kallar longe petitum, eller långt ifrån härmtadt. En och annan råkar likväl ännu minnas både den ifrågavarande motionen, det intryck denna väckte i det allmänna och den tillfyllestgörande anledningen till vundanbeds jandet, som ett sådant intryck innebar. Frågan var emellertid då om ingenting mer än att förära gudsonen en kungsgård — vi tro det var Höjentorps i, Westergötland — hvilken den tiden troligen icke egde högre penningevärde än hvad, som motsvarar beloppet af två års nu begärdt apanageanslag för H. K. H. Eget nog skulle det vara, om. granlagenheten nu kunde fordra en så ojemförligt större uppoffring af statsmedel, för att motsvara berörde faddergåfva, hvilken i allt fall, enligt hittills vedertaget bruk, alltid består i en gåfva för en gång och icke i ett årligt anslag för obestämd tid. Det andra skälet, som redaktionen förbehållit sig ensam, är att, om konungens civillista bu skulle ökas, och ora af någon anledning apanaget i framtiden blefve obehöfligt, rikets ständer då underkastade sig obehaget att minpska konungens hofbållningsrumma, hvilket kunde få skenet af en politisk syftning, hvarföre det vore mera förutseende och klokt att aedpruta summan, än att skapa framtida obehag. Detta sköl hafva vi äfven hört anföras från annat håll, men kunna på intet sätt inse dess vigt. Någon annan anledning att apanaget skulle försvinna, så vida det icke af rikets ständer vid en blifvande riksdag indrages — och det vore väl ändå det allra största obehag — kunna vi icke upptäcka, än att antingen prinsen i förtid bortrycktes af döden, eller att han i framtiden blefve tronföljare. I förra fallet blefve det verkligen fråga om att ännu under konungens lifstid minska konungens hofhållningssumma med ett belopp, som motsvarade den nu tillämnade tillökaingen; men att sådant skulle innebära eller ens hafva skenet af en politisk syftning, förstå vi desto mindre, som vi måste taga för alldeles afgjordt, att för denna sorgliga händelse grannlagenheten bjöde konungens regering att sjelf föreslå en så beskaffad minskning. Det är sant, att sådant icke egde rum vid förra ry ksdagen i afseende på dåvarande apanaget till arffurstarne, oaktadt en af dem, prins Gustaf, kort före riksdagen aflidit. Men anledningen dertill var antagligen, att hans bror, prins August, som då redan blifvit myndig, tillträdt anslaget efter sin aflidne broder; och jemväl vd innevarande riksdag, då regeringen föreslagit en minskning af 10,000 -rdr riksmynt i apanaget för arffurstarne, så vida nemligen prins Oscar ers hölle det begärda högre apanaget af 106.000 rdr, har man uttryckligen tillkännagifvit, att skilnaden emellan dessa 16.000 och de 15,000 rdr, H. K. H. för närvarande uppbär, skulle öfvergå till H. K. H. prinsessan Eugenie. Mången skulle tycka, att en sådan proposition bort ur viss synpunkt anses vida -I mindre behaglig,, än det skulle blifva, att för den oförmodade händelse, att äfven den äldste arffursten ekulle upphöra att lefva, föreslå en minskning i konungens egen hofbållningssumma. För det fall åter, att prins Oscar blefve tronföljare, hvilket förutsätter att hans äldre bror redan bestigit tronen, efve naturligtvis fråga om en alldeles ny reglering af den blifvande konungens civillista samt tronföljarens apanage. Det tredje skälet, hvilket bearbetas så väl af redaktionen som insändaren, är att det väckta förslaget att öka konungens hofhållningssumma och låta de kungliga prinsarnes .J och prinsessornas apanager der:från utgå, skulle innebära ett slags förödmjukelse för de senare, sördeles om i en framtid arffurstarne icke vore söner, utan bröder eller brors söner till konungen. För det första är sistoämde händelse nu lyckligtvis icke för handen, och innan der .jeger rum komma, som vi boppas, ännu mån ga riksdagar att inträffa. Det säkra är, at då konungen dör vi omedelbart få riksdag och följaktligen en ny :eglering af förste bufvudtiteln. Det torde då blifva tids nog