Aftonbladet – 11 mars 1857, sida 1

afföda, hur kunnen I undgå helvetets fördömelse? ; I, hafven påtagit deras kläder samt stenade Stephanus..— I uppmuntren stöld och mord och otukt och I veten det. I ären värre än de uslingarne sjeltva, som ej hafva någon tanke på att rättfärdiga sina handlingar. Gå nu och angif mig för Tom Gordon — gå! Jag skall kämpa striden ut till sista andetaget! Jag her intet att hoppas, intet att förlora! Må han se sig för — de hånade Simson, de stungo hans ögon ut, men icke dess mindre var det han som kullkastade templet öfver deras hufvuden. Må han se sig förl Det ligger något förfärligt i hvsrje utbrott af våldsamma lidelser. d:orna i Harrys pinna voro uppsvällda, hans läppar blåbleka och hans ögon flammade som ljungeldar, och mr Jekyl stod skälfvande af skräck framför honoro.J33 RANE 3 Rh En dag skall kommax, fortfor Hirr; , då allt detta skall vedergällas er; det mått ni fyllt åt oss skall blifva rägadt ät er, märk mina ord ! Harry hade i sin vålsamma hbäftighet talat så högt, att Clayton hört honom, och han inträdde nu tyst bakom honom. Han tycktes smärtsamt öfve:raskad, och lydande sin första instinkt gick han fram och lade handen bevekande på Harrys skuldra. Min gode Harry, du vet ej hvad du sägers, sade han. Jo, jag vet dety, började åter den andre, och mina ord skola besannas. Ett annat vittne hade nu inkommit efter Clayton — Tom Gordon, resklädd — med pistoler i bältet. Han hade följt Jekyl tätt i spåren och kommit i tid, för att bevittna en del af Harrys raseri. (Forts. följer.)