Aftonbladet – 11 mars 1857, sida 1

som der begagnas? -— och hundarne och slafjägarne, de äro vil också till blott för vår: eget bista! Vore er själ i våra själars ställe, skulle ni se saken annorlunda ! Mr Jekyl var förvånad och sade så, men fann en viss svårighet vid att under dessa omständigheter ånyo framdraga sina älsklingsprinciper och hade kanske aldrig rönt en mera påtaglig känsla af skilnaden mellan det abstrakta och konkreta. Harrys natur var nu i fullt uppror, och vi veta att han hade ärft sin faders vilda och brinnande passioner. Hans vanliga hållning af skenbart lugn och saktmod var blott antagen: den liknade den tunnr skorpa, som täcker den sjudande lavaströmmen, och hvilken af ett enda hårdare pulsslag af den brinnande floden derunder kan i ett ögonblick sprängas. Han var nu bragt till fullkomlig förtviflanv. Han såg sig redan bunden till hand och fot i en husbondes våld, från hvilken hvarken barmbhertighet eller rättvisa kunde frälsa honom. Han var lik en person, som hängt öfver en gapande afgrund vid blotta stödet af en skogsblomma; den sköna förgängliga blomman var bruten, och han kände sig: nu sjunka allt djupare i förtviflans bottenlösa svalg. Han reste sig och stod på andra sidan bordet med händerna skälfvande af undertryckt rörelse. Mr Jekyl, gade han, det är förbi med mig. Tjugo års trogen tjenst har till intet gagnat; jag sjelf och min hustru och mitt ofödda barn äro alla en eländig uslings slafvar! Tyst och hör mig — jag måste tala för en gång. Jag har burit och fördragit isaktmod, men nu måste det ut. I män,som kallen er gudfruktige och stån upp stt försvara ett dylikt tyranni, I vilddjur, I huggormars