Aftonbladet – 10 mars 1857, sida 2

ligen, och den 1 Sept; började jag åter långsamt fortsätta färden;. Af Potgieter köpte han 6 nya oxar, och begaf sig vidare investlig riktning till konung Motcopiia nära Moriquafloden i Motitlebergen,. Här träffade ban åter Delegorgue, som före honom farit uppåt dessa trakter: Danne berättar om deras möte och samvaro bland annat följande: Delegorgue får höra att vi fins i grannskapet af Maschlapine och begifver sig ditåt för att sökm rätt på hono:. Han hörs ett par skott, svarar med en öfverladdad elefantbössa, men lyssnar förgäfves på återsvar. De två följande dagarne söker han fåfängt. Han slår sig ned på öppna fältet för att vara bättre sedd. På tredje dagen hör han åter skott, svarar och blir hörd; på en 300 fot hög klippa visar sig som en gam Wablbergs outtröttlige jägare, Willem, ty det var han, som genomströfvade dessa vilda klippor,. Han kom ned till Delegorgue, denne följde honom, och efter omkring en timma hunno vi till en leende bergsdal, fullkomligt gömd, der W:s hvita tält höjde sig framför hans tvenne vagnar. Alltid observatör, sysselsatte sig den tålige naturforskaren med att kasta stenar uppåt gladorna; Han studerade på detta sätt dessa rage Sr foglars lätta fiygt. När jag nalkades, sade han: Ni tycker väl att jag är bra narrakrig, som väljer mig ett sådant här nöjes men, ser ni, gladorna söka att i luften gripa de kåstade stenarne. Anse de dem nu vara lefvande fiender eller något rof? Det är detta jag ville veta, men då ni kommit, så uppskjuter jag den frågan till en annan gång. — Vi meddelade hvarandra våra planer. Jag ville skjuta den svarta antelopen och derefter återvända till Port Natal. Waåhlberg ville passera -sommaren-i dessa trakter för att samla de endast under denna period vackra finkarne, och han hade dessutom den