kastat sig, oaktadt man sedermera teg sig för att bombardera sjelfva staden. Hvad kommer nu ait ske ? Jag ser visserligen af de ostindiska tidningarna, av let finnes persone m förorda Kioas införlifvand ned det briviska rikec: men kan regeriogen företälla sig, avt ett sådant steg skulle gillas af de an ira makterna? Förenta statersa torde, uti följd af si läge, moisätta sig en sådan eröfring, och jag bet ar att franska regeringen, som jsg för öfrigt ner mindre till än många andra, skall gifva sit samycke. Att inkorporera Kina! Finnes då någon, som, ned den mest ytliga kuuskap om landet, kan tro på sådant? Kina är ett rike med 300 miltioner innevåiare; vill regeringen åt:ga sig attregera dem? De som vill täcka aldrig så litet häröfver, kan aldris föreställa sig, att det någonsin skulle vara möjligt att göra det. Jag tror att regeringen bure sig förvufsigare åt, om hon ogillade sina agenters uppträdande, på den grund att de handlat utan bemyndigande och utan instruktioner. Detta förfaringssktt skulle vara förnuftigare och mera öfverensstämmande meå en god politsk. Vi borde söka på fvedlig och laglig -äg upprätthålla vår förbindelse med Kina, hyarpå hacdelsklassen sätter så stort värde, och Frankrik och Förenta Staterna skulle då skänka oss sitt uoderstöd för att uppnå, hvad vi aldrig kunna genom irifva, genom att begagna den usla Arrowaffären, såsom förevändning att börja ett krig. Regerirge: misstager sig då hon tror motsatsen. Kinesiska folet är icke så barbariskt, att det med våld kan ivinas att uppfylla Englavds önskningar. Det är ett olk, som ännu bevarat forntidees civilisaiion, som i ner än 3060 år haft et bestämdt uppfostringssystemn, som kän: logiken före Aristoteles och lärt moralen före Sokrates. Det är en nation, som kan: betrakas såsom medelpuaskten för handeln i Österlandet, och år den talrikaste i verlien; det är det mest industriella folk i Österlandet, och arbetar i alla industriens srenar med sammä uthålliga ihärdighet, som utmärke: skottarse och schweizarne; det odlar konster och vetenskaper, och utmärker sig i dem, måhanda dock med undanteg af krigskousten; detta folk har, så att säga, förändrat åkerbruket till trädgårdsodling, och dess stora stader täfla med Vesterlandets. Har icke detta folk anspråk på akining? Dock behandla vi dev såsom barbariskt, då vi tala om detsamma, och vi påstå oss vara tvungna att hota det med våld, emedan det, efter vår åsigt, skall vara otillgängligt för förnuftsgrunder. Anledningen dertill är säkerligen den, att vi icke förstå det, att det följer andra vä gar än vi, och att dess seder icke äro våra seder. Är detta folk icke nu värdigt att finna sympati eller snarare rättvisa i det engelska parlamentet? Jag förelägger huset denna fråga, fast öfvertygad, ati det kinesiska folket här skall fiona rättvisa. (Lifligt och uthållande bifall.) Cobdens framställning understöddes hufvudszkligen af sir Bulwer Lytton och lord John Russell. Fortsättningen af debatten var atan synnerligt intresse, enär den uteslutande vände sig kring frågan huruvida det kinesiska fartyget Arrow, hvilket gifvit anledning till striden, var berättigadt att föra engelsk flagg eller ej. ÖSTERRIKE. Kejsaren och kejsarinnan berättas skola under loppet af instundande Maj månad besöka Ungern. : Äfven grefve Buol har nu återkommit till Wien. Han emottog den 27 Febr. uppvaktning af hela den diplomatiska kåren. Om furst Danielos af Montenegro tilltänkta, af oss förut omnämda resa till Paris yttras uti en korrespondensertikel från Wien bland annat följande: Underrättelsen, att furst Danielo af Montenegro bar för afsigt att frå Corfu öfver Marseille begifva sig till Paris, har i härvarande diplomatiska kretsar gjort stt visst uppseende, emedan man uti denna Montenegrofurstens vallfart till -Tuilerierna spårar någon ny tillställning af Ryssland, hvilket land försöker att inblanda Frankrike uti de bekanta mellan Montenegro och Turkiet rådande stridigheterna, hvilka ännu alltjzmnt bibehålla sin hotande karakter: Rådet stt styra sin kosa till Paris i stället för till Wien har furst Danielo genom, sin utsände, Vukovich, fått af den härvarande ryska beskickningen., SCHWEIZ. En korrespondens från. Bern förmäöler, att asufchåtelfrågan håller på ätt taga en ofördelaktig vändning. Konungen ef Preussan skall hafva visat sig mycket missnöjd med det sätt hvarpå fångarne blifvit frigifna, nemligen att landsförvisning tillsvidare varit dermed förenad. Härtill kommer en ny för vecklipg. Då det sista truppuppbådat skedde, bade en reängd rojalister sökt undandraga sig militärtjensten gexom att flykta från kantonen Neufchåtel, och 17 af dem, som qvarblefvo i hembygden, vägrade att göra tjesst. Emot dessa har militärdirektiosen tillämpst kantonallagen, och sex af dem hade undergått bestrsffaing enligt nämde lag. Mot de månsa flyktingarne vidtogos andra allmänna åtgärder. Preussiska regeringen har nu hos kejsar Napoleon besvärat sig öfver att de royalister, som genom flykten sökt undandraga sig krigstjemsten, blifvit kallade inför rätta. Under dessa omständigheter är det klart, att man hittills icke kunnat träffa någon uppgörelse rörande sjelfva hufvudfrågan, och dr Kerns återkallande från Paris anses nära förestående i de bäst underrättade kretsar. Detta kommer dock helt och hållet att bero på om Preussen vidhiller sitt yrkande, att Schweiz sj skall hafva någon representant vid konferensen. Neufchåtels tidningar låta förstå att man ännu för lång tid får bereda sig på bibehållandet af status quo. Uti kantonen Neufchåtel vidtsgags förberedelser att genom en storartad revy af borgargardet fira den 1 Mars, åredagen af republiken. Kantonmalstyrelsen hyste farbågor för de rära gränser samlade flyktingarnes stämplingar, hvilka troddes åsyfta tillställandet af nya oro!igheter. Till förekommande deraf bade förbusdsoch kantonalmyndigheterna vidtagit åtskilliga försigt:gbetsmått. i ITALIEN. Österrikiske utrikesministern, grefve Buol, har, uti en skrifvelse af den 10 Februari tilll österrikiska sändebudet i Turin, grefve Paar, bittert beklagat sig öfver den sardinska presERNA