Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 2

jag tänkte jag skulle ge dig en liten vink att du kunde komma ned. Det var så ljuft att höra dig. sjungav, sade Clayton, Den der sången måste du sjunga om för mig. aSjöng jag?.sade Nina,det visste jag: inte af en gång! Jag-tror det är mitt sätt att tänka ibland. Men efter tet skall jag gerna sjunga för dig. Jag tycker om att sjunga.r Efter tået sutto de åter på verandan och hela himlahvalfvet uppöfver dem var likasom öfverdraget med en pell af rosiga skyar. Hur herrligt! sade Nina; Det tycks mig som hade jag i sommar njutit af allt det vackra omkring mig. på ett helt egetoch nytt sätt. Det förefaller mig som. om; dess inflytande genomträngt mig-oeh gifvit en annan färg åt hela mitt värende, likasom solen gör med skyarne deruppel Ock medan hon stod der-och såg-upp åt himlen, började hon åter sjunga samma ord, som Clayton hört förut :: Jag kommer från det sälla land; Der sorgen okänd är; Och ren med hjertats ljufva band Jag dig ju bundit här. Vår kärlek vinkar, ren och skär Kom ila dit med mig; Dess rosor i mitt hjertå här De blomma fritt för dig. Sjelf sommarhimlen mulnar här Och rosenknoppen dör — Här tystnade hon plötsligen, lemnade verandan och gick in. Vill. du något? frågade Clayton. ; Nej; nejI svarade hon-bastigt: Jag kommer strax tillbaka. Clayton följde henne-med ögonen och såg henne öppna ett skåp, der alla koleramedel och preservativer förvarades, och dricka något :ur ett: glas. Han ryste till af förskräckelse.