Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 2

alla äro friska, och ingenting hindrar dig således att njuta den hvila du så väl behöfver. Kom, låt mig föra dig bort som fånge.n Befriad från tyngden af en öfverväldigande fruktan, började Clayton känna reaktionen af den kroppsoch själsspänning han under de tjugofyra sista timmarne undergått, och öfverlemnade sig derföre villigt i sin lilla envåldsherrskarinnas hand. Dragande sig undan till sitt rum, efter att hafva druckit en kopp kaffe, som serverades honom af Milly, föll han i en djup och stilla sömn, som varade ända till fram på eftermiddagen. Först öfverväldigad af trötthet, sof han tungt utan att drömma; men då första tröttheten gifvit vika, började den nervretning, under hvilken han lidit; att genomsväfva hans drömmar med dunkla och sällsamma bilder. Han tyckte sig åter vara med Nina vid Magnolia Grove, och folket och skolbarnen tågade förbi i procession och kastade: blommor för deras fötter; men kransen af orangeblommor, som fölli Ninas knän, var lindad med svart. Hon tog den, tyckte han, skrattande, kastade bort det svarfå bandet och satte kransen på sitt hufvud medan han hörde kören sjunga: Nordkarolinas ljufva ros! Nordkarolinas fagra ros! a Men småningom tycktes sången öfvergå till stilla klagan och blomsterprocessionen förvandlades till en likbegängelsej ochi en djup vemodig stämma, lik den han hört i skogen om morgonen, sjöng: Gråt, ty vår ros är vissnad, Nordkarolinas ljufva:rosi Han ärbetade tungt i sömnen, och slutligen vaknande, satte han sig upp och såg sig omkring, Aftonsolens strålar glimmade bland trädtopparne längst bort i allen och Nina sjöng på verandan nedanför hans fönster, Han lyss