RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Onsdagens aftonplenums Vi återkomma här till en redogörelse för den diskussion, som föreföll i anledning af ekonomiutskottets tillstyrkan af en underdånig skrifvelse till K. M. med begäran om undersökning af biskoparnes löneförmåner. Hr af Edholm fann denna begäran öfverflödig, då en sådan förut blifvit framstäld. Hvar och en kunde, om han så ville, anställa en dylik urdersökning, hvilken föröfrigt vore onyttig, enär den indelta lönen är beroende af jordvärdet, och innehafvaren väl ej bör förlora derföre att han nedlagt kostnad på jorden; det vore ej heller värdigt rikets ständer att taga ifrån boställsinnehafvarne den högre afkastning de kunnat frambringa. En sida i denna sak vore betydelsefullare, nemligen huruvida ena gammal monarkKisk stat ksn undvara höga chefsplatser, hvilket :al. ej trodde. Frågan vore af en ganska förhatlig natur, och ser ut som den stode i någon, om än aflägsen, beröring med den svenska afundsjukan. Tal. yrkade afslag. Hr Printzenschöld talade likaledes om afunden samt trodde, ait man förbisett det den högsta lärdömen är revoresenterad gerom biskoparne. Det vore oklokt att vilja minska deras inkomster, emedan de lärde, såsom professorer m. fl., ej hafva någon möjlighet att samla, knapt torftigt lefva, hvadan denna utsigt till en iikligare utkomst ej borde beröfvas dem. Frågan vore dessutom af privilegiinatur. Yrkade afslag, Frib, Tersmeden, W. F. I ett land, der embetsmännens löner i allmänhet äro knappa, kunde man ej undgå att fästa sin uppmärksamhet på att biskoarne äro rikt doterade. Meningen med det föreslagna yore endast att använda det möjligen blifvande öfyerskottet till förbättring af det lägre presterskapets inkonkster, Derföre finnas för detta förslag, hvars MIR vore något väl mycket utnött, bättre motiver än afunden, Yrkade bifall. Grefvej Björnstjlerna trodde ej biskoparnes löner vara för höga, åå de för 10 år sedan befunnos utgöra öfverhufvud 000 rdr för hvarje; derjemte tagas de i anspråk för gästfrihet och fattiga studerandes underhåll: Det tyore önskligt att prebendena kunde få egna pastorer ) men tal. visste ej huru dermed :skulle tillgå, d:4 inkomsterna erhållas just derifrån. Trodde ej, att det lägre presterskapet skulle tacka för gåfvasn, som kanske blefyve 6 rdr på hvar, Tal. fann friägan vara af previlegienatur och yrkade afslaz Grefve Liljencrantz upplyste, att frågan här vore om en undersökning, icke om att fatta beslut rörande ; lönenedsättning; det vore ej poli iskt att undanskjuta frågan, ty den återkomme ständigt; det vore okristligt att några församlingar ej hade egen själasörjare. Uppskattningen, som skett å biskopslönerna, vore ej tillförlitlig, då det sedermera visats, att-biskopen i Lund har 723.000 öch skulle kunna ha 50,000 rdr bko, om ällt tillgodogjordes som sig borde, Biskor44 borde vara i kyrkans tjenst erfarne personer, ej statssekreterare, professorer o. dyl.. Yrkade bifall. . -Frih. 4, C..Raab instämde med grefve Liljeneräntz, och uttryckte sin önskan om en hy reglering af det lägre presterskapets löner, samt utvecklade olämpligheten af -att med stora jordsträckor aflöna presterna.. Talaren upptog till vederläggning motsidans skäl, samt yrkade bifall. ;. Frih. RB. Cederström anstälde en jemförelse mellan -landshöfdingar och biskopar, samt slöt häraf att de senare borde ha större löner, enär de ha större distrikter att genomresa, och dessutom måste på egen bekostnad uppehålla sig vid. riksdagarne, Önskade helst att genom undersökningen rikets ständer måtte finna, att intet bör tagas från biskoparne, som i allmänhet varit en heder och ett s:öd för svenska kyrkan. Förordade såsom en medelväg det i prosten Millens reservation framstälda förslag. RH P. BR. Tersmeden förklarade sin tacksamhet och tillfredsställelse öfver detta betänkande; återförde i ridd. och adelns minne frågans behandling vid förra riksdagen. Upptog derpå till besvarande åtskilliga af de mot betänkandet framstälda anmärkningar; visade huru frågans privilegiinarr varit tvifvel un: derkastad. äfven af prestmån, hvilket synes af doktor Wallins. reservation emot -konstitutionsutskottets dechargebetänkande, och hänvisade till statsrädet Gripenstedts anförande vid berörde betänkandes föredragning, hvaruti tydligen ådagalagts, att prebendens egenskap i sjelfva verket aldrig blifvit så tolkad. Då förändringen skulle lända till fördel för biskoparne, sjelfva genom en jemnare. fördelning, för det lägre presterskapet såsom beredande bättre löneförmåner, och framförallt för församlingarne genom de nu varande prebendenas förseende med egna kyrkoherdar, så röstade talaren för. bifall, Hr Bråkenhjelm lade vigt på biskopslönernas bibehållande derföre att sålunda någon skulle finna sig pppmanad att företaga det annars föga inbjudande studiet -af österländska språken, denna grund för teoJogiska studiet. Indrages lönerna skulle man ha svårt att få värdiga ämnen till biskopar. Yrkade afslsg. a. Frih. Akerhjelm. Af vissa här gjorda aomärkvingar kunde: man förledas att tro, det nu fråga vore om biskopsembetenas afskaffande. Genom förslage öfverlemnades åt: K. M;t. au: uppgöra fördelbing en samt at till presterskspets bästa använda möjlga öfverskott, Talet om afundsjuka vore en utnött minöver, beräknad att slå an på känslor, men hvilken numera ej borde lyckas vid ett tillfälle sådant som detta, då man måste med lugn afväga sakförhållanden, Yrkade bifall, : Hr 4. Ribbing upptog till vederläggning några af gjorda anmärknipgaine. Upplyste, att en enda