Aftonbladet – 6 mars 1857, sida 1

steg han af, och ledande hästen efter sig, gick han fram och tittade in genom dörren. Dit glimmande stjernljuset var nätt och jemt tillräckligt för att visa honom tomheten der inne. Detta föreföll honom såsom ett olycksbådande omen. Då han åter kastade sig upp på hästen och beredde sig att fortsätta färden, hörde han plötsligen en djup och mäktig stämma höjas ur mörkret af den omgifvande skogen, sjungande i högtidliga gripande molltoner följande ord: Ljungande kommer på kolsvart sky Vår Gud i Hämnarns kall, ; Och thordön, blixt och stormars gny Den dagen båda skall. Uttröttad af sin nattliga färd och med hvarje nerv till det yttersta spänd af de fasansfulla bilder, som uppfylde bans själ, var det ej att undra på, att dessa ljud genombäfvade lyssnarens hjerta med en vidskeplig fruktan, hvilken ytterligare stegrades, då han under de dunkla skogshvalfven såg en mörk gestalt uärma sig, hvilken tycktes gå framåt med regelbundna rörelser, noga följande rytmen af den dystra sången. pHvem är du? sade slutligen Clayton, raed en mäktig ansträngning att åter) vinna sin köld. Jag?s upprepade skepnaden. Jag är en ropandes röst i öknen. Jag är en bebådare för detta folk af Herrans dom ! Våra läsare måste erinra sig stundens skumma dunkel, den dystra platsen, de egna omständigheterna samt den sällsamma rika klangen af den röst som talade. Clayton tvekade ett ögonblick och skepnaden fortfor: Jag såg Herren kommande med tio tusen af sina helige, och före honom gick pest och död, och glödande kol brunno i hans fotspår!o Inom sig grubblande öfver betydelsen af detta slags vilda tilltal, red Clayton långsamt på. Men mannen trädde då ut ur skogens dunkel och stod midt i hans väg, uppsträckande handen med en befallande åtbörd. Jag vet hvem du söker, sade han; men