Aftonbladet – 6 mars 1857, sida 1

DRE D.) EN BERÄTTELSE AV HARRIET BEECHER STOWE. Senare Helen. Vid alla dylika tillfällen bringar första angreppet mera förskräckelse än de efterfölJande. Sinnet vänjer sig vid allt, till och med vid hotande fara och död, så att det slutligen tycks blifva något helt vanligt. Allt giek lugnt och ordentligt till på plantsgen, och Jifvade af sin unga matmors exempel, tycktes alla beslutna att troget och siåndaktigt gå faran till mötes, Mot qväl!en andra dagen såg Nina, der hon satt på verandan, onkel Tiffs ekipage komma uppför alln, och följande som vanligt sin första ingifvelse, sprang hon ned för att möta sin gamle vän. Ack Tiff, hur är det med er i dessa fruktansvärda tider? Med er tillåtelse, käraste miss Nina, sade den trogna varelsen och aftog hatten med vanlig belefvenhet, så har jag fört hit Lillen, emedan han ä så hiskeligt sjuk, ser ni, och jag har gjort allt hvad jag kunnat för honom, men det hjelper alls inte. Och så tog jag miss Fanny och Teddy med, eftersom jag var rädd att lemna dem, sr ni, ty jag räkade en bekant i går och han sa, att fölket ligger och dör öfver allt häromkring på plantagerna, 82 han. . Godt, onkel Tiff, sade Nina; väl har ni kommit till ett bedröfligt ställe, ty de dö också här. Men känner ni er lugnare bland 088, så må ni och era barn gerha stanna bär, och vi vilja göra för dem detsamma som för alla de andra. Gif mig Lillen medan ni zgätter in hästen. Han sofver, tror jag2 Ja, miss Nina, han har sofvit mest hela vägen. () 5o Aftonbladet n: 4—286, 28—343, 45—53.