Aftonbladet – 6 mars 1857, sida 1

Nina bar det lilla barnet uppför trappan och lade det i Millys armar, i det hon sade: Han tycks sofva helt lugnt och stilla nu. Ack, barnet mitt! sade Milly, han skall aldrig vakna från den sömnen: Det är ingen sömn till lifs, inte! Nå välv, sade Nina, vi skola i alla fall hjelpa Tiff att taga vård om den stackars lilla varelsen, och ställa i ordning ett rum för honom och hans barn, Milly, eftersom vi ha läkemedel och föreskrifter, och de hafva intetdera derborta i skogen.n Sålunda fingo också Tiff och hans familj skydd i den gemensamma fästningen. Mot aftonen dog barnet. Tiff höll det i sina armar ända till det sista, och det var blott med svårighet Nina och Milly kunde öfvertyga bonom, att den lilla flämtande lågan slocknat för alltid. Då han slutligen tvangs att medgifva det, tycktes han för några ögonblick alldeles otröstlig. Nina öppnade sakta sitt Nya Testamente och läste för honom: Så buro de ock barn till honom att han skulle taga på dem; då hans lärjungar det sågo, näpste de dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: Låter barnen komma till mig och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.n Käre Herre Jesus! utbrast Tiff, tag honom — jag vill ej längre hålla honom qvar! Jag vill ej längre vara hårdnackad! Jag vill ej längre förmena honom att komma till dig, skulle än mitt gamla hjerta brista dervid! Du Gud, hvad sjelfvisk en är! Men så var han också ett rart litet kräk, och så vacker som han blef sen dag för dag! TOLFTE KAPITLET. En röst i öknen. Clayton satt helt lugnt på sitt embetsrum genomseende och ordnande några papper nödvändiga för hans afeägande af sin syssla, då en negergosse inkom med en packe bref från posten. Han såg hastigt igenom. dem, utvalde ett och läsie cet med stor oro och otålighet;