nen innebure ett lugnande af en dylik farhåga. Då K. M:t kan föreslå en grundskatts borttegande, hade han säkert noga betänkt detta steg. Det anmärkta vilkoret ansåg tal. obehöfligt, men då andra hade ex annan åsigt derom, så kunde det bifallas. Tal. yrkade bifall å kongl. propositionen. Hr Reutersvärd förenade sig med frih. Schulzenheim m. fl. Hr Hejksnsköld upptog till vederläggning hr Bildts ytvrande. Tal. visade, att om priset a jern stigit med omitring 50 , så hade priset å rudimaterien, arbetsröner och alla andra omkostnader och behof för denna tillverkning stigit i ännu högre grad, hvarvid anfördes att artikeln kol flerestädes st git 100 4 Då tal. bestämdt trodde sig veta, att behållningen på ett skeppund ståogjern endast utgjorde 1 rdr för de bruk, som endast sro fabriker, d. v. s. köpa allz råämnen, så utgjorde hammarskatten 7 sk. på hvarje behållen riksdaler. Tal. förenade sig med frih. Tersmeden. Hr Fåhreus åberopade reservationen, och anförde mot päståendet, att tackjernsoch stångjernstillverkningen oberosnde af hvarandra kunna bära beskattning, att den ena varat vore råämne för den andra, hvadan all skatt på tacltiern verkar menligt på stångjernet. I afseende på det föreslagna vilkoret, så vore utskottet obefogadt dertill. Tal. yrkade återremiss. Hr Tornerhjelm hade delat majoritetens åsigt i utskottet och anförde dess skäl. Som förslaget till ny tulltaxa sedan dess förekommit, trodde han emellertid vara bäst att återremittera punkten. Grefve Anckarsvärd uttryckte sin tillfredsställelse 5fver att med sin röst få bidraga till det af K. M:t föreslagna borttagandet af en grundskatt. Den borde så mycket hellre borttagas, som landtbrukarne fått förhoppning att erhålla sitt behof af jern fyldt till bi!ligare pris. Tal. instämde med lirr Akerman och Gripanstedt. Ordet skänk vore ett oparlamentariskt uttryck, emedan endast behöfliga skatter böra åläggas. Hr S. Troil hemstälde om återremiss ej vore bäst, på det de öfrige stånden måtte få del af skälen. Frih. Sprengtporten ville till följd af tulltaxeförslaget återremittera puskten. Punkten om tackjernstionden återremitterades. Derpå uppstod en lång debatt om det omnämda vilkoret för hammarskattens uppbörande, att nemligen stadgandet om tillåtelse att få anlägga bruk inom 2 mil från förutvarande skulle borttagas. I denna debatt deltogo friherre Tersmeden, hrr Bildt, Printzensköld. frih. A. C. Raab, hr Ribbing, grefve Lagerbjelke, hr Åkerman, grefve af Ugglas, hr Troil, frih. af Ugglas, hr Mannerskantz och frih. OC. J. O. Alströmer. En del ansågo detta vilkor obehöfligt och obefogadt, en del yrkade återremiss för uppgörande afredaktionen, en annan del ville genast bifalla EK. M:ts proposition med detta vilkor. Slutligen segrade denna sista mening, efter af grefve Ugglas uppgjordt redaktionsförslag, och genom votering med 73 röster mot 59. Derefter föredrogs Litt. D., deri utskottet tillstyrker tidens framflyttande för mantalspenningarnes erläggande till 18 år. Hr v. Koch, som förra riksdagen motionerat deras upphörande, tackade utskottet för dess beskedliga argumentation, och hade ansett tiden för samma motions förnyande denna riksdag mindre lämplig, då staten behöfde penningar till fle:a avgelägna företag såsom fästningsbyggnader och jernvägar. Tal. fästade uppmärksamheten på, attall kapitationsskat vore oriktig, och på ömtåligheteh att lagstifta för orepresenterade; att man borde öppna alla lofliga utvägar för arbetaren och ej taga skatt från det oundgängligaste lifsuppehället; att de oupplystas missnöje med sin belägenhet hos dem alstrade ett brgär att få inträde i representationen. Man bör derföre söka att förekomma, ej förekommas. Som tal. vore nöjd för närvarande med det föreslagna, så yrkade han bifall. Frih. 4. C. Raab och hr L. J. Bjerta talade i samma syfte. Hr Gripenstedt medgaf, att man med yttersta försigtighet bör behandla kapitationsafgifter, och att de tåla vissa modifikationer, så att den utfattige befrias, samt ett den bör vara låg. Då dessa modifikationer förefinnas i Sverge och den summa, utgörande !, million, bvartill den uppgår, ej kan undvaras, samt då ioskränkniogen i tiden vore välbetänkt, yrkade tal. bifall. Hr Adelborg hade förut talat emot denna skatis borttagande och gjorde så äfven nu, derföre att denna afgift vore den enda som drabbade personerna i samhället, den vore liksom en inregistrering att vara en medlem i staten; hvar och en hade anspråk på skydd mot erläggande af skatt; ansåg den vara ganska ringo i förhållande till avdra skatter; talarens erfarenhet hade lärt honom hvilket värde äfven den mest fattige sätter på att kunna betala denna skatt till kronan; ett borttagande skulls föranleda mera skada än man föreställer sig. Hr 4. Ribbing instämde med hr Adelborg. Derefter föreföll en lånog debatt om den förvandling till nya decimalsystemet som utskottet föreslagit, nemligen att i stället för 12, 8, 6 och 4-skillingar skulle vara 37, 25, 19 och 12 öre, hvarvid flera yrkade att talen 40 och 20 skulle tagas för 37 och 19. Efter votering segrade utskottets förslag med 27 röster mot 9, som yrkade återremiss. — ——— —