Det har i flera tidningar varit berättadt, ait konstitutionsutskottet lemnat utan afseende den af hr C. F. Ridderstad hos ridderskape: och adeln anmälda och till konstitutionsutskottet hänvisade anmärkningsanledning, rörande den af konungen år 1853 utfärdade neutralitetsförklaringen, samt i allmänhet svenska kabinettets utrikes politik under det senaste kriget mellan Ryssland och vestmakterna, Emellertid hade konstitutionsutskottet, såsom man påminner sig, redan vid riksdagens början och oberoende af denna anmärk-. ning, begärt delfående af de i statsrådet förda -protokollerna öfver ministeriella mål och någon tid derefter äfven af de depescher, som blifvit vexlade rörande de underhandlingar. som föregingo så väl neutralitetsförklaringen och dess erkännande af de särskilta makterna, som novembertraktatens afslutande. Alla dessa ha Udlingar hafva äfven, efter hvad man erfarit, blifvit kontitutionsutskottet meddelade, och uvskottet har sålunda haft tillfälle att efter tagen kännedom både af protokollerna och af den diplomatiska notvexlingen stadga sitt omdöme i detta vigtiga ärende, Vi hatva vid Hera tillfällen, och redan långt före riksdagens sammanträde, uttalat vår mening, att nationen har rättmätiga anspråk på fullständig upplysning om det sätt, hvarpå de förenade rikenas fördelar i afseende på förhållandet till utrikes makter varit vårdade under det vigtiga tidskifte, som ligger emellan sommaren 1853 och pariserfredens afslutande för ett år se-. dan. Det är väl och godt, om konstitutionsutskottets ledamöter erhållit en sådan upplysning, och vi gilla obetingadt att de ifrågavarande handlingarne hellre blifvit öfverlemnade till nämda utskott, än till något för ändamålet sammankalladt hemligt utskott, såsom det eljest sades vara i fråga. Men vi finna detta alldeles icke tillfyllestgörande. : Det: är först derigenom att konstitutionsutskottet äfven gifver stånden del af de meddelade handlingarnes innehåll, som nationens billiga fordran i detta afseende kan uppfyllas. Och vi anse för vår del saken vara af den beskaffenhet, att konstitutionsutskottet kunnat hafva fullt tillräckliga skäl att, äfven oberoende af någon inom stånden gjord anmärkning, vare sig uti det allmänna dechargebetänkandet , eller genom särskilt memorial, gifva ständerna den del af de ifrågavarande handlingarne, hvarförutan ett på verklig sakkännedom grundadt omdöme om regeringens utrikespolitik under den närmast förflutna tiden icke kan fällas, Men om detta med skäl kunnat väntas af konstitutionsutskottet, redan om ingen anmärkning i ämnet blifvit ifrån stånden till utskottet remitterad, måste man med så mycket mera skäl kunna vänta en sådan redogörelse, när en anmärkning blifvit giord, som enligt grundlagen ovilkorligen kräf