Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 3

OT tr SKR RV Or or ER eg RE reslåt; att endast en half million må aflemnas till riksgäldskontorst. Tal. kländrade det satt, hvarpå rikets ständer förvalta banken; isynherhet slåppheten i åtgärder mot privatbankerna. Hr Schwah hade: deremot åtskilliga atlimärkningar mot hvad doktor Sandberg ytttat i sih reservation, såsom ätt en der af bankoviästen borde bibehållas för att erbjuda utvägar för idkare af mindre jordbruk och industri, att också på billiga vilkor erhålla det lårieunderstöd, som för deras förkofran behöfves m. m.: Tal, ansåg lättheten för de mindre jordbrukarne och industriidkarhe att erhålla lån för skadlig: Tal: yrkade bifall till hvåd bankoutskottet föreslågit. För bifall till memorialet yttrade sig vidare hrr Pålander, Bager och Tauson: , I öfverensstämmelse med doktor Sandbergs reservation talade hrr Grape; Berg, Eriksson, Nygren, Embring, Fridstedt, Wallenberg, Hasselrot, Lallerstedt, Almgren och Rooth. Flera af de tälare, som yttråde sig i denna sevare syftning, hade helst velåt reservera hela bankovinsten åt banken, menj hoppädes ej framgång för denna åsigt. Hr Rydin yttrade sig td för densamma och begärde proposition derå. Då kl, :! ;, 3 ännu många talare återstodo, uppsköts diskussionens fortsättande till -dagens aftonplenum. Bondeståndet. Vid pleni början anmälde Malmin, att: vid: lånekontoren i Göteborg och Malmö egde de hittills: för bondeståndet tjenstgörande suppleanterna icke-vidare befogenhet att utan ståndets bemyndigande tjenstgöra, sedan de nya valen till direktörer och suppleanterförsiggått.. Härvid beslöt ståndet; att förre riksdagsmannen Jöns Andersson skulle uppdragas fungera i Malmö, och att de af ståndets kanslidirektion före riksdagen utfärdade fullmakter för suppleanter vid lånekontoret i Göteborg. skulle förnyas. En: framställning i jernvägsfrågan. från åtskillige invåbdare i. Kronobergs län, hvilken Gustaf Johansson i Hägnalöf: änhöll måtte tillstatsutskottet remitteras, gaf anledningtill en tvist mellan representanterna från de båda vestra smålandslähen. Petter Jöhsson tyckte, att jernvägen skulle ligga just der öfverste Eriksson föreslagit att den skulle framgå, men Daniel Danielsson, Medin och Gustaf Johansson voro ingalunda af denna åsigt. På föranledande af Mengel upplyste Ola Månsson, att statsutskottet icke tager i betraktande sådana framställningar från andra: personer: än riksdagsmän. Innan sjelfva det så: kallade inkomstbetänkandet, eller statsutskottets utlåtande n:o 33, angående beräkningen af statsverkets inkomster, till afgörande företogs, fattades beslut i fråga om de utskottets särskilta utlåtanden under n:o 33, som äro betecknade med Litt. A., B., C. och D. , Vid det första eller Litt: A. i fråga om beräkningsgrunden för .salpeterhjelpens utgörande inom en del af Södermanlands län, äfvensom angående:ersättning till rusthållare i Småland för: förlorad inkomst genom föråndring i utgörandet af nämde utskyld, ansågo väl Daniel Danielsson och Benyt Nilsson att afseende bort fästas vid motionen i fråga om ersättning åt rustbållarne, meh de funno pu likväl icke våra skäl att yrka på återremiss. I fråga om Lit. B,.i anledning af motioner om upphörande af vissa af då i ordinarie räntan ingående skatter, beklagade Efraim Larsson,att afseende icke blifvit fästadt vid hans motion. om. nedsättning i ordinarie räntan till: följd af landtågsgärdensinbegripande i den: samma ränta. I fråga om utskottets: hemställan : under Litt. C., att rikets ständer måtte förklara sig icke finna skäl att mer än i viss mån lemna bifall till K. Maj:ts framställning om hammarskattens upphörande; yttrade sig Erik Hansson från Gefleborgs län och Bergström i det syfte, att de trott skäl haäfva varit att bifalla. den kongl. propositionen, men Ola :Månsson, Nils Nilsson och. Anders Persson från Örebro län talade för bifall till-utskottets hemställan. Alla särskilta utlåtanden: af: utskottet under dessa Litt. A! B, C ock D blefvö emellertid bifallna,hvarefter sjelfva hufvudutlåtandet n:o 33 föredrogs. Mot detta utlåtande gjordes ingen annan anmärkning ämaf Per Nilsson i fråga om det afstyrkande utskottet gifvit i fråga om hans motion, att den så källade halmstädjan måtte upphöra; Denna.anmärkning ledde likvälicke til något resultat, utan beslöt ståndet att bifalla hela betänkandet. Bankoutskottets utlåtanden n:r 18, i fråga om emottagande i uppbörd och inlösen af åtskilliga bankens utelöpande sedlar m. m., och nir 19,.som afstyrker förslag om förhöjd pension åt f. d. banhkobokhållaren N. Magträusron, biföllos utan diskussion. Ekonomiutskottets memorialer n:ris 48, 49, 50 och 51, hvilka blott innefatta underrättelser att åtskilliga återremisser icke föranledt någon åtgärd, lades till handlingarne. Derefter föredrogs samma utskotts betänkande. n:r 52, hvari utskottet hemställer: 1:o att någon åtgärd i anledning af Nils Hånssons motion om nio biskopsembetens indragning icke må af rikets ständer vidtagas, 2:0-att ständerna må hos Kongl. Maj:t anhålla om undersökning till utrönande af erkebiskopens och biskoparnes Iöher, samt att enligt Anders Perssons från Östergötland förslag biskoparnes prebendepastörat må i denna egenskap upphöra, och 3:0 att afseende icke må fästas vid, samme. mans förslag, att prebendepastoraten framdeles må blifva konsistoriella. Petter Jönsson talade för bifall till utskottets betänkande, men uppträdde mot motiveringen, hvilken han ansåg.så mycket oriktigare som biskoparne ideåpostoliska tiderna visst icke -kunde jemföras med våra dågars biskopar, hvilka fått allt för mycket att. göra med uppbörden afsina: stora inkomster för att hinna egna sig åt sitt egentliga kall; om någon återremiss skulle komma i fråga, så ville Petter: Jönsson att den skulle beslutas-för 3:dje punkten. ..Wils Hansson yrsade likväl på återremiss af I:sta punkten och utvecklade i ett längre. skriftligt anförande. sina skål dertill.Westerniark, Anders Jonsson och Anders Jansso från. Weriiland samt. flere andra . instämde härdti, äfvensson åtskillige tålare, synnerligen Jonas Andersson från Östergötland och: Erik Olsson från Nerike, sedermera när de fingo ordet, yttrade sig för återremissen. Åtskillige olika meningar i frågan sökte göra sig gällande. Somliga talade för rent: bifall andra för att lägga vissa punkter till händlingarne, men till sist blef besluter; att ståndet i enlighet med ett af Anders Persson från Örebro län framstäldt förslag i fråga omv förstå punkten måtte uttala den tanken att någon åtgärd icke må af rikets ständer för närvarande vidtagas.; De öfriga punkterna; biföllos. Derefter biföllos utan diskussion statsutskottets ut låtande n:r 37, i fråga om ytterligare anslag för ståtens agronomer, och n:r 38, angående utdelning blahd riksståndens ledamöter af åtskilliga, i riksgäldskontoret-förvarade-tryckta komilebetänkanden och andra handlingar! e Vidare bifölls utan diskussion lagutskottets: hetänkande n:r 14, angående inteckning af aftal om nyttjanderätt till fästighet i stad. Stats-: och ekcpomintskotiets utlåtande n:r fi fråga om förändrade grunder för användandet af den från kongl.serafimerordensgillet utgåendeuppfostringsHjelp, föranledde först Anders Persson från Nerike och: sedan -Arders Eriksson från Elfsborgs län att hemställa till de liberala skåningarne, om de icke skulle anse lämpligt att afstå den föreirädesrätt till dessa medel de erhållit, så att de kunde fördelas till alla lånen i mån efter folkmängden; och FEils Larsson, om ej ville taga eut:sådant ufstående i anspråk; föreslog: att .ståndet skulle besluta: att medlen: skulle till alla länen fördelas efter folkmängden. Per Nilsson i Espö, med hvilken alla öfriga skåningar utom Ola Månsson förenade sig, och Ola Månsson anig likväl icke hafva någon rätt att afstå någon