Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 2

jade hoppats, att. dess lagar vorörberäkhade pår att tillämpastillodeförsvarslöses beskyd Dennt oillusioh är! du stillintetgjord;-ochsja ser blott alltför tydligt lagens beskaffenhet och -ätrdamål.. Jag kamdefföre;! såsom: kristen, ejo längre. fortfara! att-vars embetsröan inom en slafstat. Jag frånträder således: det yrke jag ejtror mig inddiheder: kunna bibebållaj ock afsäger mig för alltid. emibetsmannabanan,icorh min födelsestat. ; Hörv på bara; nu rusar han: åstad med riktig fart,; sade Frank Russel. Vändpunkten: har-slutligen: -kommit;. hahs samvete ihar talat. — Hejda horiom nus hvem gom kanl En lindrig: rörelse af öfverraskning spörjdes ss väl blånd rättens ledamöter som: bland åhöratne. Men! domaren Clayton sattr-der lugn; utan ett spår af rörelse i de-stela anletsdragen. :Orden bade trängt ända: till djupet af! hans själ; de hade träffat i sjelfva. roten en af hans lifs! käraste! förhoppningar. Memhan--hadö lyssnat till dem med.-samma lugna .oöh punktliga uppmärksamhet; hvärmed det. var. hans vana att afhöra: hvarjectalare, och med-oförändradt. lugn öfvergick-han-till nästa mål. -Ett.steg så ovanligt som det Clayton. nu tagit väckte ej.Jliten. uppståndelse. Men Clayton var ej af det. slags menniskor till. hvilka: vänner och bekanta tro sigyha rättighet. att; fritt .yttracsin tanke; helst när. dåt gäldehonom sjelf. Den-lugna,bestämdheten i hans väsende åfvärjde hvarje dylik frihet. Såsom, vanligt i sådanna fall, der en. person: af semvetsskäl:tar något steg som afviker från det vanliga; blef Clayton. strängt kritiserad. De iobetydhgare bland. åhörarne nöjde sig med de gamla :venliga. uttrycken: dorquixotiskt, löjligt, barockt! De äldre lggkarlarne, och de som hyste. verkligt intresgesför Clayton, skakade sina. hufvuden och sade: oklokt, förhastadt, öfveriladt!