Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 1

Jag kan då för min del inte insen, sade mrs Clåyton, huru den förra domen, utan den oerhördaste orättvisa, skulle kunna upphäfvas. då Det är också verkligen falleto, sade domären Clayton; men jag sitter på domaresätet, ej för att göra lagar, icke heller för att ändra dem. utan helt enkelt för att tillämpa dem sådana de äro. Huru dålig än den tillämpade principen må vara, skulle dock ett edsbrott vara Värre. Jag har svurit att döma enligt lag, och jag måste hålla min ed. Har du talat med Edvard derom ? Ej direkte, men han känner mina grundsatser. Detta samtal eg!e rum kort innan domaren Clayton skullebegifva sig till sessionsrummet. Det var för tillfället öfverfullt af åhörare. Barker, som var en driftig, beslutsam och populär man inomcen viss klass, hade uppväckt ganska mycket intresse för sin sak, öch Claytons vänner voro naturligtvis för hans skull intresserade deraf. Lagkarlarne ifrade åter för principens tillämpande, hvarföre allmänhetens uppmärksamhet således till mer än vanlig grad blifvit riktad på detta mål. Bland åhörarne, vid tillfället då målet skulle komma för, märkte Clayton Harry. AF skäl, hvilka läsaren ej torde ha någon svårighet att fatta, erfor Clayton vid hans åsyn en plötslig känsla af glädje och banade sig genast väg fram till honom. Harry, sade han, hur kommer du att vara här?, Fryntimren der hemmaå, svarade Harry, pvoro ifriga att få veta hur saken skulle aflöpa och derför kastade jag mig på hästen och red hitöfver. Medan han talade räckte han Clayton en biljett, och då papperet vidrörde dennes hand, skulle en skarpsynt åskådare kunnat se färger