Aftonbladet – 3 mars 1857, sida 1

och mer; och en hel mängd saker hafva blifvit mig klara, som jag förr aldrig förstått, och jag känner mig lyckligare och lyckligare för hvar dag. Du mins ju min kuriösa gamla protege, onkel Tiff, som bor här borta i skogen. Jag har nu någon tid varit hos honom hvar dag och läst för honom i nyatestamentet, och det har haft stort inflytande på mig sjelf, För det första rörde det mig genast att han tycktes så varmt och allvarligt längta efter religionen, då jag, som borde haft så mycket mera förstånd, var så liknöjd derför; och då den gamla goda själen med tårar i ögomen så ifrigt bad att jag skulle lära hans barn vägen till himlen, ds började jag läsa för homom i nya testamentet om Jesu lefverne. Jag visste inte sjelf huru skönt. det är — huru lämpadt efter alla våra förhållanden. Det tycktes mig som hade jag aldrig hört så mycket skönt förr och som hade det väckt stt nytt lif inom mig, Allt är sisom förvandladt; och det är Kristi skönhet som förvandlat det. Du vet att jag alltid älskat det sköna framför allt annat — i musik, i naturen, : mina blommor — i allt; men nu tycks det mig som sige jag hos Kristus något öfver allt anrat skönt. Det förefaller mig som om allt det öfriga varit blotta återspeglngar af bans skönhet. Det är förunderligt, men jag har em känsla af hans närvaro ech körlek, som stundom nästan öfvervildigar mig. Det synes mig som hade han ständigt följt mig, men jag visste det aldrig. Han har varit en god herde och har länge sökt efter sitt vilsna lam. Han har i hela mitt lif kallat mig sitt barn, men förr än nu har aldrig mitt hjerta svarat honom: fader! är detta reliion? är detta hvad som menas med omvänelse? — Jag försökte en dag förklara för tant Nesbit hvad jag erfor, ty ser du, jag