Aftonbladet – 3 mars 1857, sida 1

denria tid kan bäst ses a? följande bref, som hon skref till Clayton: Det förefaller mig som hade jag undergått en större förändring i mitt innersta väsende under de sista två månaderna än under hela mitt föregående lif: Då jag ser tillbaka på hvad jag var i Newyork, för tre månader sedan, känner jag rent af icke igen mig sjelf. Det tycks som hade lifvet vid denna tid ej varit annat än ett lustigt skämt för mig, just som för en lekfull kattunge. Jag tror verkligen icke att det var mycket ondt med mig — det var bara en brist på allt godt. Redan då plägade jag stundom gripas af en slags dunkel åtrå efter något bättre, isynnerhet under dem tid jag var tillsammans med Levy Ray. Det föreföll mig som om hon väckt upp något som förut legat slumrande inom mig; men hön for hem och jag slumrade åter in och lifvet fortfor att vara samma dröm. Då gjorde jag bekantskap med dig och du började åter väcka mig, ehuru jag en tid tyckte att jag ej ville vakna; det var just som när man sofver länge om morgnarne — det är så roligt att slumra och drömma, att man emotstår allas bemödanden, som söka bringa en tillbaka till lifvet och verkligheten. Jag brukade känna mig riktigt förtretad ibland, då jag först blef bekant med dig, och jag önskade ofta att du velat lemna mig i fred, ty jag såg att du tillhörde en annan sfer än den jag hittills lefvat i, och jag hade en förkänsla af, att om jag läte dig fortfara, lifvet måste bli något mera än ett blott skämt för mig. Men du stygga halsstarriga menniska envisades att hålla mig vaken. . Jag plägade inbilla mig att jag intet hjerta hade, oeh nu börjar jag deremot tro att jag har ganska mycket hjerta. Hvarje dag synes det mig som kunde jag älska allt mer