Aftonbladet – 3 mars 1857, sida 1

något att fästa sig vid. Sådama äro vanligen de stora öfvergångsperioderna i lifvet, då vi lemna ett stadium i vår tillvaro för att öfvergå till ett annat. Dylika tidpunkter äro ock merendels de mest gynnande för mottagandet af religionens högre sanningar. Under midsommaratmosferens soliga slumrande stillhet, under de långa ridterna genom den höghvälfda tallskogen, vaknade Nina till hälften från barndomens tanklösa drömmar, åtrådde något ädlare än hvad hon hittills lefvat för och tänkte öfver och faststälde i sin själ denna sköna och fläckfria bild af Gud, uppenbarad i menniskegestalt som hon dagligen läste om; och den verld han skapat tycktes hviska till henne i hvarje solstråle, i hvarje blomdoft, i hvarje vindflägt: Ham lefver ännu och ham älskar dig.s en gode herdeuws röst ropade det vilsaa lammet och kallade det tillbaka i hans famn, och Nina fann sig en dag, då hon återvände hem genom skogen, helt omedvetet upprepa följande ord, hvilka how så många gånger tanklöst eftersagt i kyrkan utan att begripa deras skönhet: Beder och eder skall vsarda gifvet, klapper och eder skall varda upplåtet. Nina hade ofta bäfvat vid tanken att blifva en kristen, likasom man ryggar tillbaka för en ödslig väg, som måste passeras för att nå ett fridfullt hem, Men plötsligen och likasom af en mild osymlig hand tycktes slöjan hafva blifvit borttagen, som dolde den allsmäktiga kärlekens anlete för hennes ögon. Hon skådade jorden och himlen förklarade i ljuset af hans leende. En sällsam, onämnbar glädje vaknade inom henne, som hade någon älskande ande ständigt sväfvat henne nära. Den var med henne då hon om aftonen lade sig till hvila, och då hon vaknade om morgonen, dröjde den underbara känslan ännu hos henne, Hennes sinnesstämning under