Aftonbladet – 3 mars 1857, sida 1

DRED.) EN BERÄTTELSE AF HARRIET BEECHER STOWE. Senare elen. NIONDE KAPITLET. Morgonstjernan, Nina fortsatte sina besök i Tiffs trädgård nästan hvarje vacker morgon eller afton. Tiff hade alltid någon liten gåfva antingen af bär eller blommor att bjuda henne, eller ock någon liten nätt anrättning af fisk eller fogel, tillredd på något särdeles läckert sätt, och hvilken, serverad med idyllisk enkelhet, tycktes fått en anstrykning af skogens vilda, friska behag. Till tack fortfor hon att läsa för honom den historia han så mycket älskade, och det var märkvärdigt att se huru liten förklaring den behöfde, huru hjertats enfald och kärlek uttydde ställen, öfver hvilka teologerna förgäfves bråkat sina bjernor. Det dröjde ej länge förr än Tiff inom sig personifierat hvar och en af lärjungarne, och isynnerhet Petrus, så att då någonting sades om honom Tiff betydelsefullt nickade på hufvudet och sade: Jo jo — det är just Jikt honom. Han är alltid framme, men en bra karl är det ändå.n Hvad intryck den unga känsliga naturen emottog, genom hvilken Tiff erhöll dessa heliga uppenbarelser, det kunna vi lätt föreställa oss. Det gifves tidpunkter i lifvet då själen, lik en halfvuxen vinranka, hänger skälfvande och svajande hit och dit för vinden och utsträcker sina späda klängen efter () Se Aftonbladet n: 4—26, 28—43, 45—50.