Aftonbladet – 2 mars 1857, sida 2

kunde ej hindra sig från att i viss mån dela den bland .slafvarne allmänt gängse tron på hans profetiska förmåga. Han skakade honom och ropade honom, men Dred vändesigdlångsamt bort; och med blickar som tycktes ingenting se, ehuru han vägledde sig med vanlig skicklighet och vighet, kastade han sig åter in bland kärrets täta vildsnår och var snart ur sigte. Vid Harrys återkomst till Canema var det med en känsla. af iskyla kring: hjertat -han hörde tant Nesbit läsa upp. för Ninaen del af ett bref; beskrifvande kolerans framfart i några af de nordligare städerna, hvilken farsot då just var i sitt värsta stadium och rasade förfärligt på den amerikanska kusten. slågen tycks förstå huru den bör behandlasn, sade ; brefvet;.. pläkarne stå alla handfallna. Den tycks trotsa alla reglor... Den bryter. ut öfver städerna lik en åska; slungar omkring sig död och förödelse och försvinner sedån lika oväntadt;. Menniskor uppstiga om morgonen friska och sunda och begrafvas innan aftonen. På en enda dag sopar den bort helä familjer. . Ahlsade Harry vid sig sjelf. Jag ser nu hans mening; men hvad kommer detta oss vid? Huru detta sällsamma förutseende hade blifvit Dred meddeladt kunna vi icke säga. Huruvida det finnes mystiska sympatier, hvilka, framsväfvande genom rymden, bära dunkla aningar på sina vingar, eller om något tillfälligt rykte nått hans öra och af hang själs. brinnande nit blifvit. sålunda uttydt, det veta vilicke. Nyheten gjorde emellertid föga intryck på hvardagskretsen; vid Canema. . Det. var en frukjansvärd lands låga, men den var ännu så; långt, borta., Endast Harrys. tankar dröjde dervid med-en för-hos nom sjelf oförklarlig ångost. (Forts.)