Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 2

i handen, han har nog rätt allting förgås I Och nu, under tallarnes melodiska sorl och vinrankornas sakta sus, nåddes de lyssnandes öron af den gamla heliga berättelsens första ord: När Jesus var född i Bethlehem, i judiska landet; si då kommo vise män af österlanden till Jerusalemvoch sade: hvar är. den nyfödde Judakonungen? Ty vi hafve sett hans stjerna i österlanden, och äre koimmne att tillbedja honom. Troligen skulle mera odlade sinnen hafva afbrutit. läsningen genom tusende statistiska och geografiska, frågor angående. hvar Jerusalem var beläget, hvilka de vise männen voro, och huru långt österlanden var från Jerusalem samt huruvidal det var troligt, att de skulle färdats så långt. Men Nina läste för barn och för en gammal barnslig man, hvars groteska och fantastiska natur änhu hyste en troende ljufhet, likt amuletterna, som troddes tillhöra trollsagornas goda genier, Hennes åbörares : lifliga inbillning kom dem att erfara såsom en ögonblicklig verklighet alla tilldragelser under berättelsens lopp. Ett dunkelt Jerusalem uppstod ögonskenligen för deras själ och föreföll dem lika bekant som den närbelägna staden E. Konung Herodes blef i deras tankar en verklig person och fö omkring med krona på hufvudet; och iff uppspårade genast en likhet mellan honom och en viss gammal herrsklysten general Eaton, som plägade på allt sätt sätta sig upp emot det godas sak samt Peytonarnes företräde i den trakt; der han var uppfödd. Tiffs harm vid de oskyldiga barnens mördande var utan gränsor. Han förklarade att han aldrig skulle kunnat tro något dylikt om kung Herodes, hur elak han än var! och ehuru godhjertad och fromsint, föreföll det dock den hederlige Tiff