Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 2

af den -verkan hon? frambragt. Den hjertegode, barnaälskande gamle Tift var i ögons blicket redo att knäböja för sin Frälsare i det lilla barnets skepnad, och det tycktes hos nom söm hade sjelfva luften omkring honom blifvit helgad genom ljufheten af de ord han hört. Då Nina steg till häst för att återvända. bem, kom Tiff ut med en liten korg full af vilda hallon. Tiff vill så gerna gifva er något, miss Nina, sade han, Tack, onkel Tiff! Hur herrligt de dofta! Vill ni nu också gifva mig en klase af de der vackra törnrosorna ? Tiff kändelsig stolt och lycklig, afplockade de öfversta törnrosorna och räckte dem åt Nina. Ack, innan Nina hann hem, lutade de nyss så friska blommorna redan halft förvissnade på sina stjelkar. Gräsen vissna och blomstren falla af; men vår Guds ord blifver beståndande till evig tid.n i(Forts, följer.)