1848, 037: ö;, 1549,,840::5; 1520, 020: 34, 1891, 1,108: 10. 8.; 1852, 1596:.16; 1853, 2457: 24; 1854, 3668: 45; 1855, 5076: 20; 1856, 4160: 15. 4. Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 22 Febr. Jag sänder er dessa rader egentligen blott för att fästa er alldeles speciella uppmärksamhet. på den notis ni genom Fedrelandet samtidigt härmed erhåller om den katastrof, hvarmed slesvigska ständerförsamlingens session blifvit plötsligen lyktad. Underrättelsen derom anlände först i går förmiddag pr telegraf till ministern för Slesvig härstädes, och vi äro. ännu i. detta ögonblick i saknad af alla: närmare detaljer. Det vissa är endast, att församlingens majoritet beslutat att vägra utanordnandet af den Slesvig tillkommande. kontingenten till helstatskassan, och att den kongl. kommissarien (btvilken, i förbigående sagdt, mer än en gång förut under denna session torde egt formell rätt att upplösa församlingen) omedelbart derefter förklarat sessionen häfd. Den majoritet, som beslutat denna formliga skattevägran, är 23 mot 15. Det är ungefär samma förhållande, som under hela sessionen i de flesta frågor, deri regeringen varit intresserad, afgjort. voteringen till dekonfityr för denna, och denna sista kraftåtgärd torde alltså få betraktas som kronan på den inom församlingen öfvervägande tysksinnade fraktionens icke illa organiserade opposition mot siväl sjelfva helstatsinrättningen, som den minister, hvilken för närvarande representerar densamma. ; Att denna majoritet, hvilken tyckes hafva gjort till sin uppgift att så nära som möjligt följa de exempel, hvilka gåfvos af holsteinska församlingen i dess fjolsession, ieke varit ännu större, är i sjelfva verket nästan förunderligt vid betraktande af att den gamla vallagen för församlingen gör så godt som platt omöjligt hvarje sant uttryck af hela befolkningens verkliga stämning och opinion, utan lemsar en bestämd öfvervigt åt de tyska godsegarne; men så relativt liten den var, har den ji stället visat sig så mycket: duktigare i qvalitativt afseende, och det måhända mest slående beviset på denna sin inneboende-kraft--har--den presterat genom att till mötiv för sin ifrågavarande skattevägran helt kavaijeriskt. framkasta den skengrunden, jag vill nästan säga: den witzen, att församlingen icke egde i bandom (!) något bevis för att-konungariket och Holstein skull betalat sina andelar i samma skatt till den gemensamma statskassan. Hvad som skett är emellertid skedt, och man kan icke dölja för sig sjelf, att saken är af den största och allvarsammaste betydelse. Man må här vara hur enig som helst derom, att helstatsinstitutiohen är ett oting, man må till-och med; om -man så vill; gå ända derhän, att finna den slesvigska församlingens skattevägran i viss mån berättigad såsom en protest mot helstaten, så är det dock gifvet, att regeringen icke gerna kan låta samma helstat fara precist och specielt genom en koncession åt en liten slesvigsk parlamentsmajoritet. Den måste alltså hålla sig styf ännu en liten tid och taga hårdhandskarne på. Den slesvigska kontingenten skall då blifva inkräfd i exekutionsväg — det är svårt att se någon annan metod —och nu följden deraf! I de lojala distrikterna af hertigdömet skulle väl allt gå tömligen lugnt för sig, men i de -förtyskade . — -hvilket skrik: skall icke blifva upphäfdt, hvilket rop soch skrål om förtryck och våld! Och sedan, hvilket eko häraf genom hela Holstein, ända till Berlin och Frankfurt !-Man måste medge, att det bär rasande illa till med allt detta, måhända just i samma ögonblick en preussisk ockupation inträder i Holstein; och har der icke samlat sig moln förut öfver den arma helstaten, visst är, att nu draga ovädren upp från alla håll på en gång. För helstatssystemet är frågan om dess fall endast en fråga om tidy om ögonblick — detta måste dock hela verlden numera klarligen inse — och det gäller endast att härvidlag kunna falla åtminstone med någon värdighet, någon bibehållen krigsära. Men äfven detta, hur skall det. gå till? För min egen del: fruktar jag störligen, och -har alltid gjort det, atty huru man än ställer och stökar till, det blir eti ramlande i stället för ett fall, och det blir att betrakta som en verklig lycka, om i detta ramlande det gamla Danmark sjelft kommer att stå upprätt och fast bland helstatsruinerna. . Be