STOCKHOLM den 27 Febr. Vi hafva i ett par föregående, artiklar visat, huru tionden genom sin egenskap, att utgi i ett visst förhållande, icke till den skattskyldiges behållna. eller :rena: inkomst, utan fastmera till. bruttoafkastningen eller: hvad man plägar kalla den råa inkomsten, är en skatt, som; ehuru naturlig i staternas och odlingens barndom, vid en mera framskriden kultur och industriel utveckling måste kännas mer och mer orättvis och tryckande, så väl genom den ojemnhet, hvarmed den, ehuru till skenet lika, i sjelfva verket högst olika drabbar de skattdragande, som genom. den omständigheten, att den är ständigt stigande, i en progression, som vid odlingens framskridande, och i den mån större kapitaler derpå nedläggas, måste allt mera öka skattens förbällande till den rena inkomsten ända derhän, att den senare under vissa förhållanden kan komma att helt och hållet uppslukas af den förra. Vi erinrade tillika, att utom dessa olägenheter, som äro oundvikliga följder af skattens egna natur och odlingens framskridande, äfven andra olägenheter äro mer eller mindre oskiljaktiga från uppbördssättet af denna skatt, och att dessa till och med äro mera i ögonen fallande, än de förra. Der skatter utgå af den rena inkomsten, är denna antingen en gång för alla bestämd, såsom förhållandet är der grundskatt utgår efter en förutgången noggrann katastrering al jorden, eller pröfvas den efter pålitliga yttre omständigheter af edsvurna personer, eller be: räknas den efter något mer eller mindre lyckligt valdt kännetecken på den skattdragändes inkomst, till exempel den hyrahar betalar o. 8. v. Men tionden, som skall utgi med en noggrant bestämd andel af ett belopp; som årligen vexlar, föranleder undersökningar i den enskiltes hushållning. Dessa måste vidare ske på en viss tid, då skörder inbergas; de kunna uppehålla sädens införande i rätt tid och derigenom ådraga den skatt skyldige en betydlig skada m. m. () Ju mera odlingen framskrider, desto mera blir det ett behof att omvexla med olika skördar; äfven deri kan rätiigheten till tionde lägga hinder. Alt vidare påpeka dessa olägenheter at tionden, der den utgår i kärfven; torde ej, vara nödigt, emedan de, såsom sagdt är, äro de mest i ögonen fallande. : Den skada de åstadkomma är hufvudsakligen en följd deraf, att de utgöra ingrepp i den frihet, som är all ändustris lifsluft, som hvarje gren af industrien, för att utveckla sig med kraft, fordar som sitt oundgängliga behof. (Vi vilja ioke här uppehålla oss vid de olägenheter för sjelfva tiondetagaren — hos 088 presterskapet — som äro beklagliga följder af uppbördeättet för tionden. De äro allmänt kända, och vi hafva äfven redan i det föregående påpekat de: vigtigaste deribland. De väsentligaste olägenheter, som åtfölja tionden, härleda sig emellertid från dess egenskap att vara en skatt af råa inkomsten. Derigenom står den eji något rättvist förhållande till den enda inkomstkälla, hvarur den skattskyldige bärtar medel till de allmänna behofvens bestridande, nemligen hans rena inkomst. Såsom vi i det föregående visat, kan tionde understundom uppsluka hela den rena inkomsten; öfverhufvud måste den drabba denna i högst olika förhållande. När nu dertill äfven komma de undersökningar, kontroliler och hinder, till hvilka tionden ovilkorligen ger upphof, så inses lätt, att denna skatt skall verka tryckande på den näringsgren, hvilken den är ålagd. Naturligtvis blifva dessa olägenheter, med undantag af de sistnämde, mindre känbara, ju mindre tiondens belopp är. De kännas således mindre hos oss, der tionden numera, såsom en med afkastningens belopp vexlande afgift, utgår allenast mega en tredjedel, än der den utgöres med fulla beloppet af en tiondedel. Men skatten är till sin prinv.? oriktig; de skadliga följderna uteblifva derföre ax !rig, om de ock kännas i mindre grad; och undersökningen, kontr ollerna, m. m. qvarstå alltid såsom lagligen berättigade, medförande otaliga tvister och förargelser, och äro ensamt för sig tillräckligt obehagliga, att framkalla önskan om en förändring af denna skatt, hvarigenom de nu anmärkta olägenheterna af densamma försvinna. Detta har i de flesta länder skett genom tiondens förvandling eller fixering, hvarigenom den, ifrån att vara en,med den råa afkastningens belopp vexlande afgift, förvandlas till en med samma oföränderliga belopp alltid utgående ränta. Blir afgiften än genom denna operation icke försatt i noggrannt förbållande till den skattskyldiges rena inkomst, så ökas den åtminstone icke heller längre i förhållande till den råa afkastningen. Hvarje tillökning i afkastninger, hvilken nu odelad tillfaller brukaren, bidrager tvärtom att minska den fixerade tiondens relativa belopp. Derigenom () Hes oss är i detta afseende senast genom k. kungörels en d. 20 Juli 1830 stadgact att, der tionderäknin g eger rum, pastor bör i förhand utse tionderä knare, hvilka det åligger att på kallelse af tiondeg rifvaren inställa sig till räknings förrättande inom 4 8 timmar, sedan anmälan af honom skett; och för st efter förloppet af denna tid, om ej tionderåk naren då infunnit sig, är tiondegifvaren berättigi rd att införa sin säd, och kyrkoherden skyldig :ut utan föregången räkning emottaga tionden af jordbrukaren till priestgården uppkörd. — Sedeti är likväl visserligen 1 detta, såsom i så många andra fall, hos oss billig tre än lagen, enär skylarnes räknande på åkern o. s. Vi och för tiondens utkräfvande väl. numera i Sverge endest eger rum i vissa landsorter, som i detta afseende utgöra undantag från regeln, under . 6 detta bruk deremot i de flesta landsändar redan I Yer vara af