bDet är rakt på-sak det der åtminstöne; sade Russel. : Emellertid fortfor Dulcimer: Jag ser två rosor slumra På samma qvist så ljuft och godt. Ock den andre svarade: Nej vän, det är ett misstag, — Är hennes rosenkinder blott ! Öch de bli allt rozigare och rosigaren, sade Anne och gaf Nina ett lätt slag med solfjädern. Dulcimer har tydligen lagt an på dig, Nima. Dulcimer fortfor att sjunga: Jag ser en ranka slingra Sig mjukt i rikt och yppigt fall., Hvarpå svaret följde : Nej vän, det är ett misstag, — Är hennes rika lockars svall! Hvarefter qvartetten inföll sPå verandan ses kon ofta Sjunga, skämta, 1e och skratta, Och likt solsken sgn hon dansar Öfver hvardagsrummets matta, Lätt som daggens fall bland blommor Hennes fötter små de springa, Och likt vårens friska källsprång Skrattets silfvertoner klinga.s Der har Dulcimer haft hjälp af någon anman sånggudinnan, sade Clayton och såg på Anne, i Te — hör på kören!s sade Anne. Nord:Karolinas skära ros, Nord-Karolinas fagra ros, Ack flytta till vår veranda Nord-Kärolinas fagra ros! Denna refräng upprepades tre gånger tre och hela församlingen brast i hjertligt skratt då sångarre bugade sig och årogo sig tillbaka, i det den hvita duken genom ett trissverk, anbragt i ett träd, åter nedfäldes.