Jag skulle ständigt -vara rädd att hans stora marmorblock skulle falla öfver mig och krossa mig. Ja, men tänk om han vore helt och bället er slaf, sade Frank Russel. Det skulle ju vara som att hafva snillets lampa vid edra fötter. Ja, om jag kunde qvarhålla honom såsom slaf — det tror jag; men jag räds att han snart gjorde slut på mig. En dylik man skulle snart sätta upp mig på hyllan bland andra lästa böcker, Jag har sett några store män — jag menar store för vår tid — och de tycktes ej fråga hälften så mycket efter sina bustrur, som efter sina gamla tidningar. Åbp, sade Anne, det är hvad alla hustrur få bereda sig på. Tidningarne äro de amerikanska fruarnes farligaste rivaler, och det måste i sanning vara en varm älskare, som kan lockas från tidningsbladet, till och med ännu innan han fått ja. Ni är sträng, miss Anne, sade Russel. Hon talar endast, sanning. I män ären alla ett dåligt sällskap, sade Nina, knappast halfeiviliserade — ett slags oundvikligt ondt. Men skulle jag någonsin gifta mig, skall jag fordra att få försteget för tidningarne. SJUNDE KAPITLET. Tiffs trädgård. Om utrymmet tiljäte skulle vi gerna dröja innu litet längre inom Magnolia Groves omåde, der Clayton och Nina stannade några lagar och der timmarne ilade förbi på rosenöda vingar, men den obevekliga tiden, som ;j väntar på någon, väntar ej heller på beättaren. Vi måste derföre blott i korthet säga, att då tiden för besöket gått till ända, Olayton ännu, en gång följde Nina till Canena och derefter återvände till kretsen för