Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 3

ansåg, att de af bördsrätten härrörandel olägenheter skulle förekommas derigenom, att tiden för anställande af bördesk!ander ytterligare inskränktes. För Sterremiss talade vidare prosten Emanuelsson, doktor Sandberg, prosten Landgren, prof. Agardh och kyrkoherden Otterst Dessa talare fuzno deremot olägenheterna af bördsrätt för jord å landet vara öfvervägande meni ansägof tiden dock kanske ännu ej vara inne för dess fullkomliga afskaffarde. För bi behållandet af närvarande lydelse af 6 kap. 1 Jordäbalken talade lektor Melander. Betänkandet åter remitterades. Behandlingen af lagutskottets betänkande n:r 13, i fråga om ändringar i testamentsrätten m, m., blef såsom innehållande åtskilligt, som rörde ridderskapet och adelns privilegier, uppskjutet, i afvaktan på nämde stånds beslut. Derefter biföllos statsutskottets betänkanden n:ri 28, 29, 31—36 samt ekonomiutskottets n:ris 45—48. Borgareståndet. Vid statssamt allmänna besvärs och ekonomiutskottets utlåtande h:o 4, afstyrkande motioner om pensionsväsendets: ordnande, yrkades återremiss af hrr Ekholm, Wallenberg, Lallerstedt, Rudling med flere. För bifall yttrade sig hrr Henschen, Nygren, Hesselgren med flere, åberopanåe de svårigheter som skulle möts pensionsväsendets ordnande. Hr Gråå önskade återremiss, men ansåg ej att den första åtgärd borde vara, på sätt motionärerva föreslagit, att tillsätta er komitå, utan att vederbörande först borde höras, huruvida de vilja gå in på en mera sammanhängande organisation af statens pensionsväsende — Hr Bodel trodde att äfven denna åtgärd skulle tjena till ingenting, emedan vederbörande skulle svara nej. — Hr Stolpe ansåg att verkliga vådor skulle uppstå ai den ifrågasatta centralisationen, emedan staten möjligen vid uppstående behof kunde bemäktiga sig penningarne, hvilka t. ex. vid en statsbankrutt kunde gå förlorade. — Hr Lallerstedt trodde ej att dessa vådor vore särdeles att befara. Äfven under revolu tionsåret 1848 aktade man sig öfver allt att läggs hand ej blott på sparkassor, utan ock på banker och andra kreditanstalter. I alla försäkringsbolag är centralisationen på sin plats Pensioner ha i andra län der bildats för korporationer inom samma kommus derefter utvidgats till korporationer inom samma land och slutligen satts i förbindelse med dylika i främmande länder. Det vore orimligt att, såsom mar anmärkt, enskiltas donationer skulle få hindra ordnandet af statsinrättningar. Det är tillräckligt om staten tillser, att medlen ej ryckas från sitt ändamål. Enligt talarens mening borde en komitå först nedsättas för att uppgöra plan till en allmän pensionsförening och först derefter borde de särskilta föreningarnes, yttrande inhemtas. — Hr Stolpe fruktade att partiåsigter vid pensioneringen skulle göra sig gällande om medlen komme under statsmakternas förvaltning, man ville ej motsätta sig återremis: för pensionsväsendets utredning i historiskt och-statistiskt afseende. — Hr Wallenberg hade ej förestah sig att meningen vore att tvinga någon att ingå i den allmänna pensionsinrättningen. — Vid votering blef utlåtandet bifallet med 31 röster emot 29. Samma utskotts betänkanden n:ris 4 och 5 biföllos. Lagutskottets betänkande n:r 11, tillstyrkande lagförklaring att qvinna är giltigt testamentsvittne, bifölls på yrkande af hrr Hasselrot, Wetterberg, Upling, Kistner, Henschen och Stolpe. Hr Rönblad ansåg lagförklaringen obehöflig under förmenande att lagen förut vore klar. Lagutskottets betänkande n:r 12, angående förändring af lagarne om börd, nabosoch frälserättsegares lösningsrätt, förordades af hr Ekholm, som dock önskat att utskottet gått längre. Hr Hasselrot hade ej ändrat sin länge hysta åsigt, att icke kärleken till jorden utan till penningen utgör driffjädren till bördsrättens utöfvande, och ogillade derföre utskottets utlåtande angående bördsrättens behållande å landet; men då det mål, till hvilket talaren sträfvade, för närvarande ej kunde vinnas, yrkade. talaren bifall till betänkandet. Hr Björck ansåg att man borde i denna-fråga fästa afseende på medståndens önskningar. Bondeståndet vore troligen ännu ej villigt att uppge börden. Mot sjelfva förslaget hade talaren åtskilliga anmärkningar, nemligen vid 1 , att närmare slägting ej skulle ega att börda, då försäljning skett till en aflägsnare slägting inom de till inskränkning föreslagna börds!ederna. Den uppgifna grunden till detta stadgande att jord, öfverlåten till en bördeman, är fortfarande inom bördenv, är oriktig, ty om någon säljer jord till sin broder, så ega enligt förslaget säljarens barn ej börda densamma, i händelse af en återförsäljning, enär förslaget apphäfver brorsbarnens bördsrätt. Redaktionen af 2 s vore otydlig. Äfven hade talaren önskat att utskottet närmare utredt frälserättsegares lösningsrätt samt skilnaden i detta afseende emellan skatte-frälse och frälse-skatte. På dessa skäl yrkade talaren återremiss. Häri och för att under tiden erfara medstånåens tanka instämde hr Henschen. Hr Stolpe ogillade äfven utskottets inkenseqvens att, under det man behållit bördsrätten, borttaga grunden för densamma genom förbudet af dess utöfning vid öfverlåtelse till någon, som inom börden är. Bättre vore då att borttaga hela bördsrätten. Talaren fann förslaget i flera afseenden ofullständigt. För återremiss yttrade sig vidare hrr Lundberg och Rudling: Äfven hrr Rydin och Bodell yrkade återremiss, men på den grund, att de ogillade bördsrättens upphäfvande i stad, hvilket hr Bodell betraktade såsom fortsättning af försöket att taga den borgerliga slägten ur städernas. Hrr Kistner, Wetterberg och Uppling uppträdde till betänkandets försvar, men ville så mycket mindre motsätta sig återremiss, som de medgåfvo den anmärkta inkonseqvensen, i hvilken de icke hade någon del, enär de inom utskottet helst velat alldeles borttaga bördsrätten. Lagutskottets betänkande n:o 13, angående vidgad testamentsoch gåfvorätt, återremitterades, på yrkande af hrr Wetterberg, Gråå, Hasselrot, Henschen. Stolpe m. fl., på grund af ämnets sammanhang med föregående betänkande samt åtskilliga andra anmärkningar. Bondeståndet. I förmiddagens plenum biföll bondeståndet utar diskussion lagutskottets betänkande n:r 11, som i enahanda syfte med Erik Christenssons från Göte borgs och Bohus län motion tillstyrker, att ständerns må besluta en författning, hvarigenom qviona för klaras såsom laggildt testamentsvittne. Betänkandet n:r 12 i fråga om väckta förslag till upphäfvande eller inskränkning afbördsrättenåc. bifölls i allt: utom den Idel, som afser Samuel Ödman: motion; att lösningsrätt af frälseskattejord, som är medgifven den, som räntan eger, i fall att jorder säljes utom börd, måtte upphäfvas. Denna delåterremitterades med syfte att få bifall till Ödmans moI tion. Betänkandet n:r 13 om testamentsrätt blef efte votering, som utföll med 29 för bifall emot 70, återremitteradt med dervid gjorda anmärkningar, hvilka syntes hufvudsakligen utgå på, att ståndet väl ville bifalla den föreslagna testamentsrätten af arfvejord. men alldeles icke medgifva någon inskränkning uti den nu bestående testamentsrätten af aflingejord, ärfd: eller förvärfda lösören. Dessa båda senare betänkanden hafva upptagit ståndets tid nästan hela förmiddagen, och de af en mängd talare yttrade meningar voro mycket skiljaktiga. NNENREEEN ste Ridderskapet ooh Adeln. Diskussionen om den s. k. prinsregeringen. (Forts.)