Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 1

sen! Det är If så det förslår hos den lilla satungen! Hon påminner om en blommande nyponbuske, vinkande och glittrande full af daggdroppar, full af rosor och af tusentals små törnen dessutom. Åh! hon skall nog hålla honom vaken ! FEMTE KAPITLET. Magnolia Grove. Domaren Clayton hade ej misstagit sig i sin förmodan, att hans son med tillfredsställelse sett den lyckliga utgången af det mål han åtagit sig att föra. Såsom redan blifvit antydt, hade Clayton en viss motvilja för det praktiska af yrket. Af undseende för sin fars önskan hade han dock beslutat att pröfva både sig sjelf och yrket, innan han öfvergaf det. Hans egen böjelse skulle ledt honom att föredraga någon kallelse af mera omedelbar och praktisk filantropi. Han skulle vida hafva föredragit att i ro draga sig undan till sin egen plantage och der tillika med systern egna sig åt sina tjenares uppfostran. Men han tyckte sig ej hafva rättighet att följa denna böjelse utan att först hafva pröfvat embetsmannabanan. Efter det omtalade målets slut återvände ban till sitt embetsverk, och Anne öfvertalade Nina att på några veckor följa henne till deras plantage, Magnolia Grove, dit också vi anse oss pliktige att vara henne följaktige. Våra läsare måste derföre tillåta oss att förflytta dem till den skuggiga sidan af verandan, som gick rundt omkring manbygnaden vid Magnolia Grove. Stället förskref sitt namn från en lund af dessa vackra träd, midt ibland hvilka bygningen låg. Det var en lång envåningsbygnad, omgifven på alla sidor af en rymlig veran?a, hvilken var rikt behängd med de grönskande rankorna af en af dessa klängväxter, hvilka i södern erhålla en så yppig växtlighet, Fönstren till de rum, som vette