Aftonbladet – 23 februari 1857, sida 4

ning när den snillrike, kronprinsen Karl Johan hade regeringen. Han ifrågasatte ej heller en:sådan,.förändring, som troligen ej -öfverensstämde med, hans tänkesätt. Såsom en vaktpost på 39 regeringsformen står 45 I i samma regeringsform, . så lydande: Hvyarken Svea,rikes kronprins och arffurste eller prinsar af det kungliga huset skola hafva något. difgeding eller civilt embete.. Också. har: prinsars utöfning af kahslersembetet väckt mycken ovilja i opinionen, liksom allt obehörigt inflytande: inom armön och flottan. Hvilken ovilja skulle icke: antagandet af detta förslag då åstadkomma? Farorna af en sådan regerings politik ligga i öppen dager. 1:o visar oss alla länders historia exempel derpå, att tronföljare ganska ofta intrigerat mot sin lagliga konung. Det är vådan:deraf, som föresväfvat 1809 års män. . Skulle nu tronföljaren derjemte under vissa fall få utöfva regeringen under full konungslig makt, så skulle han derigenom kunna öka och förstärka sin makt på ett högst betänkligt vis: Ingen hand förutan konungens må kunna sträcka sina fingrar till regeringstömmarne, hvarken inom : eller utom konungens hus. I ett konstitutionelt land vill man endast känna tvenne makter, neml. den konstitutionelle konungen och det konstitutionella folket. 2:0 finnes derjemte en annan fara i detta hänseende. att taga i betraktande, som uppstått af vår förening med Norge. Då man kan: antaga närvarande förhållande allt framgent komma att fortfara, att nemligen tronföljaren kommer att vara vice regent:i Norge, så komme, vid den händelse att konungahuset skulle i en framtid bestå af flerå prinsar, den andre prinsen derigenom att stå närmast konungens person i Sverge, som i intet hänseende kan yara nyttigt. Denna plats skulle gifva andre prinsen allt för stort inflytande mot tronföljaren, som, genom sitt vistande i Norge, häri skulle tillbakasättas. Menniskorna räkna bland sina passioner maktlystnaden såsom en, synnerligen på samhällets höjder, ofta förekommande svaghet. Skulle andre prinsen i vissa fall blifva regent, så skulle han lättare kunna skaffa sig eget parti, till skada för landet, cch samma roler spelas af prinspartierna, som fordom spelades af de med furstendömen förlänade prinsar, hvilka äfven voro skyldige lydnad åt sin kunglige: broder. ,3:0 Skulle detta bördsprerogativ göra en synnerlig förändring i våra gamla bruk och betaga oss; en rättighet våra fäder hafva egt, att under minderårighet utnämna den prins till regent, som eger nationens förtroende; och 4:o skulle prinsarnes ställning till nationen derigenom väsentligt förändras. Mine herrar! Det finnes endast tvenne sätt att bevara den ärftliga monarkien. . Det ena, att under alla tider och skiften förekomma oenighet inom konungahuset.. För detta ändamål måste man förkasta all på börd grundad prinsregering, för att förekomma prinsars obehöriga :maktlystnad och deraf uppkommande elyckliga partistrider. Det andra:: med förkastande af den i den kongl. propositionen föreslagna rätten för prinsar, att i vissa fall föra regeringen till följd af börd, fortfarande, såsom hittills, ställa deras inträde i regeringen i beroende af det allmänna förtroende de åtnjuta; ty förtroende skapas endast af skicklighet och förtjenst, och dessa egenskaper utgöra den konstitutionella monarkiens mest betecknelsefulla grundvalar. Den som uppriktigt vill understödja arfsmonarkien i vårt land, han undanrödje de ämnen, som gifya anledning till missbelåtenhet; han undanrödje de principer, som icke öfverersstämma med. vår tids skaplynne, bildning och fordringar. Det är med anledning deraf jag förkastar det kongl. förslaget, ty tsfosterländsk skall man vara, man må sitta vid sta skeppets roder eller gå vid plogens räta fåra. Fist Medan jag ännu har ordet, ber jag få fästa eder uppmärksamhet på våra unionsförhållanden med Norge. Vi veta, att riksakten af 1815 är ett hastverk, uttryckande ganska ofullständigt de unionella och statsrättsliga förhållanden, som böra fästa de begge folken vid hvårandra. Orsaken må nu hafva varit antingen de åsigter, hvarifrån man helst ville betrakta föreningen, eller de då ännu outvecklade statsrättsliga principer i allmänhet, detta är nu för oss likgiltigt. För oss, för brödrafolket, för hela Skandinaviens framtid är det högst nödvändigt, att dessa frågor begrundas, diskuteras och afgöras; att unionen bestämmes genom ömsesidighet i förpliktelser och fördelar till sina lagliga former och till sin princip. Men skall detta blifva möjligt, då måste begge folken lefva in i sina intressen. Till sådana gemensamma intressen höra försvarsväsendet, tullväsendet och vissa händelsförhållanden m. fl. Den fråga, som i dag diskuteras, är onekligen icke utan vigt; likväl synas de andra frågorna genom den ha kommit i bakgrunden. Politiska förhållanden göra en så uppfattad union til en nödvändighet. Hvarje uppskof med dessa frågor aflägsna oss från målet. Vi kunna förebrå Oss att vid detta riksmöte icke hafva lånat tillräcklig uppmärksamhet häråt. Låtom oss likväl söka upprätta hvad vi härutinnan hafva brutit. (Förts.) nr