Aftonbladet – 23 februari 1857, sida 4

BILDANDE KONST, Om Stereokromien, den nyare tidens murmålning De bland våra konstnärer och konstälskare, som på sensre åren besökt Berlin, hafva der egt tillfälle att se flera monumentalmålningar, hvarmed Wilh. v. Kaulbach (direktör för konstakademien i Mäönehen) der, för första gången i stor eller rättare kolossal skala, infört detta nya målningssätt, hvilket hufvudsakligen har honom att tacka för sin utveckling såsom konst. Sjelfva uppfinnaren, dr Johan Nepomuk v. Fuchs (professor i mineralogien och kemien i Mänchen) var nemligen icke sjelf konstnär, utan blott vetenskapsman, ehuru såsom sådan en ibland Vår samtids utmärktheter. Detta målningssätt, hvars alster äro utan jemfö-. relse varaktigare än freskomåleriets, men för den tek niska, behandlingen beqvämare än målning med limfärg, bar redan begynt att göra sig gällande äfven i Frankrike och England, och man kan med visshet förutse, att: någon freskomålning ieke mera kommer i fråga hvarhelst det hinner blifva kändt. För att åt våra svenska konstnärer och konstvänner lemna ett litet bidrag till denna bekantskap, Hvad det tekniska beträffar, skola vi här meddela några uppgifter derom ur en särskilt uppsats af Fuchs, undertecknad den 20 November ;1855, hvilken han, anande sin snara bortgång, insände till Dinglers Journal, der den genomgår flera bland förlidet års sista häften och kan anses som den namnkunnige naturforskarens testamente ). Han afled några månader ) Ueber Bereitung, Eigenschaften und Nutzanwendung des Wasserglases, sit Einschluss der Stereochromie.