Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 3

Svårligen skulle väl ock vederbörande kommuner kunna anskaffa nog många och stora lokaler eller tillräckligt antal af lärare, om utrymme cch undervisning skulle oafbrutet bereda, såsom komiterade synas åsyfta, för hvarje barn inom åldern från 3 till 15 år. Säkerligen skulle ock sådana anstalter till enstor del blifva lika obegagnade som obehöfliga. Af nu autydda förhållanden betiogas ock lämpligheten att nedflytta och bestämma skolundervisningens början till en mycket tidig ålder. Dock anser konsistorium i underdånighet att skolåldera kan i städerna bestämmas till en lägre ålder än ru är fallet, och härför finnes icke i nu gällande folksko:stadga något hinder lagdt. Attåter bestämma en viss ålder för skolundervisningens slu:, finner konsistorium högst olämpligt, sldenstund icke bloit mårga yitre förbållanden af åtagen tjenst, sf fattig om m. m. ofia förhindra åtlydnaden af en sådan föreskrift, utan äfven undervisningens fullbordan beror af anlag, flit, vunnen skicklighet o. s. v. Hvad redan i Eders Kongl. Maj:ts nådiga folkskolestadga är i detta hänseende föreskriffet såsom grund, pDemligen ett visst kunskapsmått, anser konsistorium vara både tillräckligt ocn det enda lämpliga. Hvad detta kunskapsmått beträffar, vill konsistorium icke bestrida, att minimimåttet möjlizen borde höjas. Dock synas komiterade och sockenstämmonämden hafva lagt, om icke en uteslutsnde, dock alliför stor vigt på blotta vetandet, och såsom hufvudsakligt anseti ett visst qvantum deraf, ju störr2 desto bättre. Utan att bestrida vigten af kunskap oc denna äfven i någorlunda vidsträckt omfång, är likvål icke blotia vetandet folkskolans enda eller hufvudsakliga syfte. Icke allt, utan det minsta är der gjordt med kunskapen allena. Kuaskapens art och dess tillämpning på baroets lif och bjerta är det väsentliga i folkskolans undervisning: det är allenast derigenom samt genom en väl ordnad och vårdad disciplin, som folkskolau kan lösa sin uppgift. Det är derföre som konsistorium icke kan underlåta att i underd. bestrida den syftning till religionsundervisnipgens inskränkande eller tillbakasättande, som — i fall konsistorium icke misstager sig, hvilket konsistorium skulle högeligen i detta fall önska — synes framgå ur komiterades yttrande i denna del. Åtminstone synas de yrka, att undervisningen i folkskolan icke mera bör blifva hufvudsakligen religionsundervisning, utan denna endast stå vid sidan, men icke öfver de öfriga läroämnena. Så länge folkskolan besökes mest af de arbetande klasseroas barn och dessa sakna tillfälle att ivhämta ett större mått af alla till foleskolan hörande kunskapsämnen, och då det icke lärer stå i fattigvårdens förmåga att så lång tid understödja alla fattiga barn, att de kucna hinna detta större mått, synes det vara en angelägenhet af högsta vigt, att kristendomskunskapen får behålla det rum densamma hittils lyckligtvis eger. Af denna orsak är det ock, som konsistorium vågar bestrida den åsigt, att hufvndsak iga tillsynen öfver folkskolan bör fråntagas presterskapet. Denna åsigt har inom vårt land ännu icke lyckats göra sig gällande; och det lärer icke förtänkas presterskapet, om det icke utan farhåga skulle se de barns undervisning, hvilka i folkskolan inhämta sin hela eller hufvudsakliga bildning, emte sjelfva folkskolan frångå deras uppsigt, som hafva till sitt kall att göra kristendomen lefvande och verksam hos både unga och gamla. Hvad nu dessa åsigters tillämpning i afseende på öfverstyrelsen öfver Stockholms stads folkskolor beträffar, får konsistorium nåden att derom uilåta sig vid en följande granskning af sjelfva det dertill framlagda förslaget. Måhända har konsistorium alltför vidlyftigt genomgått de här ofvan omförmälda uppgifter, omdömen och åsigter, enär icke alla omedelbart sammanhänga med det eders K. M:t understälda underd. förslag; men som cockenstämmonämden sjelf åberopat dem såsom de hufvudsakliga grunderna för sitt förslag, har konsistorium icke kunnat undgå att, innan underdånigt yttrande öfver sjelfva förslaget afgifves, å desamma fästa Eders K. M:ts nådige uppmärksamhet. (Forts.)