Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 3

torevarande iraga draga ragra sakra eller ens sannolika slutsatser. Och då konsistorium I (se längre ner) förklarar sitt påstående såzom Jom kcniterade åsyftat ett pinskränkande eller tillbakasättande af religionsundervisningen., Åsså är detta en lika usel insinuation, som en grof osanning, enär handlingarne i målet icke gifva den ringaste anledning till något gådant antagande: en insinuation, hvaraf gemenheten icke förminskas genom de tillagda orden i fall konsistorium icke misstager sig, hvilka man märker att konsistorium, sedan det först sagt en uppsåtlig osanning, stält såsom ett nödvärn att krypa bakom, i fall det skulle blifva stäldt till rätta för sina yttranden. 7) Att tillsynen icke, såsom hittills, bör hufvudsakligen åt presterskapet vara uppdragen, utan öfverlemnas åt en styrelse, till allra största delen bestående af lekmän, och en af densamma tillsatt inspektor., Hufvudsakliga innehållet af denna punkt är sant; men den hvilar på en falsk förutsättning; ty att för närvarande tillsynen skulle vara bufvudsakligen åt presterskapet uppdragen, är ett falskt påstående. 1842 års folkskolestadga vet icke af något sådant, utan har lagt skolstyrelsen i händerna på en af församlingarne vald myndighet. Det är sant, att pastor är ex officio ordförande i skolstyrelsen; men detta må väl icke göra honom enrådande. I en af Stockholms församlingar sitta ända till nio ledamöter (alla, utom ordföranden, lekmän), i andra 6, 8 o. 8. v. Det torde icke vara konsistorium obekant, att i somliga pastor icke ens är inspector schole. Att presterskapet i skolstadgan erhållit ganska kraftiga påminnelser om att, särskilt hvad religionsundervisningen beträffar, intressera sig för folkskolan, är icke obekant. Det är mindre bekant, hvad frukter vår bufvudstad — hvarom här är fråga — fått röna af folkskolestadgans påminnelser i denna del. Vi vilja, på grund af det anförda, gifva denna punkt videtur såsom en kalf sanning. 8) Att alla folkskolor inom bufvudstaden böra lyda under en och samma öfverstyrelse och inspektor samt staden derföre, i afseende på folkskoleväsendet, betraktas såsom en kommunx. Såsom satsen här är uppstäld, är den falsk; ty ordet alla, gör att den omfattar äfven sådana skolor (t. ex. donationsskolor), i hvilkas lagliga rättigheter hvarken komiterade eller någon annan velat göra intrång. Vi hafva förut yttrat oss härom. Men så vidt fråga är om de slags folkskolor, som nu underhållas af församlingarne, så är påetåendet riktigt. Vi vilja således kalla äfven denna punkt för en half sanning. Och härmed slutar konsistorium uppräknandet af hvad konsistorium kallar komiterades och sockenstämmonämdens åsigter. Sju osanningar och två halfva sanningar utgöra den grundval, hvarpå konsistorium bygger de följande resonnementerna. Vi skola icke göra oss den vidriga mödan att granska dessa resonnementer, bvilka äro värdiga sina premisser. Vi öfverlemna här nedan dem helt nakna till läsarens skärskådande; så mycket mer som de icke röra hufvudfrågan. I sjelfva verket har den frågan, huruvida Stockholm bör betraktas såsom en kommun i afseende på folkskoleväsendet, och i följd deraf äfven hafva en särskilt gemensam öfverstyrelse bredvid församlingsskolstyrelserna, alldeles intet att skaffa med alla de sju förstnämde ?sigterna, mot hvilka konsistorium funnit för godt att rida spärr. Personer kunna alltför väl vara ense om det förra, utan att derföre tänka lika om bestämmande sf skolålder, om tvångsskolgång, om minimikunskap och läroämnen, om folkskolans gemensamhet för alla sambällsklasser o. s. v., och vi känna detta af speciel erfarenhet i saken. Konsistorium hade således ingen anledning af sakens natur att behandla dessa åsigter,. Det ser ut som konsistorium skulle hafva tillagt denna del af sitt utlåtande endast för att bereda K. M:t nöjet att läsa en kria, då det naturligtvis ock kunde vara likgiltigt, om sjelfva ämnet vore sanning eller dikt. Men vi sade orätt. Konsistorium behöfde verkligen ett stöd af dessa föregifna åsigter; ty i saknad af alla verklika skäl och bevis, hvad skulle konsistorium göra, när det ändock föresatt sig att motarbeta det ifrågavarande förslaget, om ej att genom diktade attentater mot religionen (hvilken heliga sak icke första gången brukas för sådant ändamål) och mot enskilt egendom 0. 8. Vv. försöka kasta skugga öfver hela saken? En enda omständighet i de följande resonnementerna kunna vi ej underlåta att påpeka. När men läser, att det icke lärer förtänkas presterskapet, om det icke utan farhåga skulle se de barns undervisning, hvilka i folkskolan inhämta sin hela eller hufvudsakliga bildning jemte sjelfva folkskolan frångå deras uppsigt, som hafva till sitt kall att göra kristendomen lefvande och verksam hos både unga och zamla, och dervid erinrar sig, att dessa ord uttalats af konsistorium i Stockholm — detta konsistorium, hvilket är så af lögnens ande besmittadt, som af det föregående blifvit visadt — detta konsistorium, som upplefvat den förödmjukelsen att se pastoralvården i hufvudstaden giord till en riksdagsfråga — detta konsistorium, hvars liknöjdhet både för folkskolan i allmärhet och särskilt för befordrandet af någon lefvande kristendomsundervissing i folkskolan är så notorisk; då kan man svårligen undgå att med bekymmer tänka på tillståndet af en kyrklig styrelse, inom hvars sköte dylika företeelser kunna förekomma. Se här fortsättningen af konsistorii anrörande: Det torde nådigst vara konsistorium tillåtet att något närmare skärskåda dessa grundsatser, särdeles i den tillämpniog kemiterade åt dem gifvit. Hvad dä först angår folkskolans begrepp, omfång och verksamhet, äfvensom folkskolans förhållande till undervisningen i hemmet, kan rätta meningen med folkskolan ingalunda vara den, att skilja de barn, i synnerhet dem af spädare ålder från hemmet och till skolan tvinga dem, hvilka i hemmet kunna erhålla en lika god undervisning och uppfostran som i skolan. Skolan bör icke betraktas såsom något i och för sig nödvändigt godt eller såsom det i alla händelser bästa. Ett godt hem är den allrabästa skola, och skolan kan aldng fullt ersätta Jat fm IA oe bm a oo Ag a BAL mm Am Li mm MM Mm Mm FÅ MM M me FA vt FH Kv te me vc mA KR KE RA KF Ke RR EA AE KY JK ER ER VR KR Jr — Br Pärt fr RR Er EL KA I Arn m AM AM mt kn Ån LA jo Om Fn a DD mu 0 RV AA mn AA — 0 ol. Ae