Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 3

TR RR ei er unionella ärenden, hvilka rörde båda rikena gem-nsamt, såsom t. ex. utrikes ärenden, frågor om krig och fred, gemensamma försvarsanstalter åc. Ui! denna unionsregering vore det utan tvifvel högst ol:gligt, att det ena eller andra landets statsministår skulle såsom ordförande ega vötudi äecisivum, hvåtföre det här vore i sin ordning att krooprinsen föro:dnades antingen till ordförande eller ad interim ik äddes åen konuogsliga myndigheten. Dermed vore, i talarens tanka, den väsentligaste olägenbeten i den nuvarande interimsregeringen afhulpen, den nemligen, ati oansvarige norske män deltoge i Sverges styrelse el!er svenske män i Norges, sanit ätt törsk ordföraide skulle kunna bestämma besluten. .om : svenska ärenden och så tvärtom. Besluten kunde då ieke kolnma att bero af någon nåtionel partiskhet, hvarken å ena eller andra sidan, samt en gemensam ansvarighetslag för den gemensamma regeringen inflyta i riksakten. Denna tanke hade visserligen ännu ie ie hos talaren så mognat, att han derom ville framställa ett förslag, men han trodde dock, att den förtjente att undersökas. Skulle den icke adopteras, ville talaren äfven begifva sig derhän, att kronprinsex eller den närmaste tronarfvingen Kunde antingen förordnas till ordförande i den sammansatta interivasregeringen, eller uppdragas, då konungen vore förhindrad, att regera med bans makt, men längre ansåg han hvarken : politiskt klokt eller 4 öfrigt nyttigt eller rådligt att successionen. inom konungahuset utsträcktes under konungens lifstid. Slutligen och då maåh senast föregående afton läst i officiella bladet, att stora. vådor kunde vara förknippade med afslaget å den kongl. propositionen, och att en dryg ånsvarighet lades på de representanter, som dertill medverkade, ville talaren. fästa uppmärksamheten dervid, att äfven här i landet fonnes ett s. k. precedere elle prejodikat, att utan grundlagsföfändring både Sverges och Norges represextation genom en adress uppdragit ät H.K H: kronprinsen att, för den olyckliga händelsen af konihbgens sjukdom, föra regeringen. -Man hade deraf icke förmärkt några olägenheter, och då detta, som bekant är, äfyen egt rum i England, hvars parlar ment likväl är särdeles ömtåligt om former, så kunde det väl icke vara så utomordentligt farligt äfven här i Sverge, helst om rikets ständer genom något tillägg i grundlagön härtill bemyndigades och borde man i detta hänseende ihågkomma, att ej heller den nuvsrande interimsregerivgen finnes med ett enda ord omnämd i. eller legaliserad af Sverges regerings: form, Då: en sådan: adress alltid konimer att afse en bestämd, af landet känd prins, torde tilläfventyrs deri ligga långt mindre: våda, än i stiftandet af en lag sådan som den, hvilken här blifvit föreslagen, och hvilken öfverlemnade snart sagdt åt slumpen huru den:person kunde vara beskaffad; i hvars Hän der den interimistiska konungamakten skulle komma att falla. Delegationen komme i förra hänseendet åtminstone att vid hvarje särskilt fall beroaf folkens representanter och icke af konungens större välbehag för någon af sina söner. eller slägtingar inom. konungafamiljen, ej heller af den tillfälligheten, att en eller annan adsåges hindrad att emottaga styrelsen. (Forts:) SR Om förändrad organisation ar latidtförsvaret. Motion af G. M. Sternivärd. (Slut från gårdagsbl.) Kom så 1853: års riksdag, under en politisk ställniag i vår verldsdel, som bjöd att mera söka hålla samman folkens gamla krafter, än kunna påtänka de större förändringar i dessas sämmånsättning och verksamhet, hvilka eljest kunde vara önskvärda för en utveckling, som, fordrar. tid och-lugn utbildning. Jag ansåg mig derunder icke böra på nytt bringa å bane hc3 rikets ständer en fråga, som nu ej kunde hafva utseende att vinna framgång, då i hvarje ögonblick man var osäker om bebhofvet ej uppstode att använda de varande försvarskrafterna: Den tid, som nu inträdde, visade ,dock, under ett af: de, i afseende på utförandet märkligaste krig som historien vet att omtala, att det land, hvilket nu mera ej väl betänker vidden af de försvarsanstalter, som krigförandets oerhörda framsteg erfordra, sätter sitt oberoende och sin frihet på spel; och för nordens folk visade det sig särskilt som en varnande vålnad, uppmanande till endrägt och afkastande af fördomars och enskilta intressens olycksbringaide inflytelse, att för en mindre mäktig stat icke finnes någon tryggad främtid, om nationalkänslan domnar, och om ej fosterlandskärleken kan i behofvets stund, med all sin kräft uppträda: i en väl organiserad folkbeväpning. De skäl, som för tre år sedan återhöllo mig och troligen alla andra, som dela samma öfvertygelse mid mig 7 om nödvändigheten af en förändrad organisation utaf vårt landtförsvar, hafva pu försvunnit. Kdoungen har försäkrat oss om vår vänskapliga ställnijg till främmande makter; och om än moln på den politiska Himlen ännu irra kring och oroa fredens vähner, såssynes dock en frist i det gamla Europas återväckta stridslust vara för handen. Detta lugn bör begagnar; så bjuder den kloke åskådaren af horispotens utseende; ty det. kan vara elementernas djäpa lugn före. stormen! Under dessa: omständigheter har jag funnit mig uppmanad att ånyo,underställa rikets nu församlade ständer deiföregående omordade; denna min metion åtföljande 2:ne alternåtiva förslag till sförändrad orgshisation af vårt landtförsvar.), jemte en rekapiwerad sjemförelse emellan dessa båda förslag; samt deh närvarande landtförsvarsorganisationen. Jag vill ej ytterligare, än hvad redan! här varit fallet, besvära ridderskapet och-adeln-med upprepande sf ide skäl jag vid föregående tillfällen anfört för nödvändigheten att i tid våra betänkt på annan inrä jtning och anträningar vårt lands stridskräfter än deh närvarande, i: nästan allw sina delar bristfälliga I och afingen:i-sin, Helliet gillade. Det jag. med tyst ns dl likväl icke kan förbigåy såsom, en: förökad anledning? till: mitt: närvarande åtgörande, är att; oaktadt alla,-tid efter annan sedan 1823 års: riksdag:af riksstånden gjorda underdåniga framställningar omf engenomförd plaw för försvarets. ördhunide på ett mid ländets beböf och tillgångar öfverensstämmatdeT sätt, ingår Annan påföljd ä regeribgeds sida förs j Sn blott begäran om förnyade anslag till den näve raddö, Thed full rättvisa klanärsde-försvarsörgktisktiohens pälappöing; ett påstående, som till helg sin I vidd besannas af den vid innevarande riksdag aflåna Eb ågl. propositionet om statsverkets tillstånd ochbe: hof, rförånde Hvars ibnekaäll jag Har vil ifsktänka mig att tillägga, att det utgör en föllkonilig motsa:k till hvad bosdeståndet i underdånig skrifvelse anförde vid 1850 ärs riksdag: : Under öfvervägande af hvad sålunda af nig bliff viti anfördt, bar jag, funnit mig, befogad till nedånföljande. yördsamma hemställan, som jag ber oeh hoppas att. statsutskottet. måtte egna, all den opprärke sanshet. som den, förtjenar; icke såsom afseende, mina. organisationsförslag, allena, utan såsom . till, sittämne och sin lösning. varande den; som :tidshändelserna: kudna göra till:en lifsfråga för konung; folk och fo-): sterlard? pir dd j Jag Hemställer: anita famn I att rikets städder måtte taga under pröfning, hu rävida, de icke finna sig böra till, Kongl, Maj:t i uh. j derfånigket TTemR de af mig Afa 2:ne förslag till, förändrad. organisation. tförsvaret och i uhderdånighet, anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes. låtd desamma granskasaf sakkunnige-män, samt vid nästföljanderriksdag till rikets, ständerinkder-öfverlenina ej mindre dessa -personersoderöfver afgifna underiåniga utlåtande, än ock ett fullständigt förslag tillj ordhäridet af rikets ländtförövar på ett medlandets behof och tillgångår öfverönsståthmithde Sätt; ansbtende Sig rikets ständer, att, tills detta inträffar, böra låta anstå med beviljandet af alla nya ordinarie anslag. å. 4:de hufvudtiteln. Poblanitulerad emfönrelss at JARNIfÄneh AKA NÄR