Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 3

BR rt rn nine art inta nn nn nine — Brann er visserligen makt att på förhand i statsrådet förordna, huru med, föredragningen. skall tillgå, men om han ef hastigt påkommen sjukdom dertill förhindras, så måste interimsregeringen förordna härom, och då. kan en pluralitet af fyra norrmän jemte en svensk bestämma om formen förde svenska ärendenas föredragning: Talaren trodde ej att norrmåanen skulle vilja ingå på sådant i afseende på deras angelägenheter. Talaren erinrade om vigten hos föredraganden, som har både plikt och rätt att neka in kontrasignation åt :t konungens beslut, och utan h:ilken detsamma ej kan verkställas, samt att denna vigt ej borde vara mindre vid en interimsregering. Av frågan ej vore af så uteslutande civillagsnatur visar sig deraf, att den ej blifvit remitterad till lagkottet. Som konstitutionsutskottet ej kunnat upp fatrarsin befogenhet på anna: sätt än att yttra sig öfversförslagets antaglighet i dess helhet; så hardet va itförhindradt att omarbeta förslaget, hvilket annats väl behöfts. Det hade i motsätt fall ingått på den olagliga procedur, som skedde 1815. Af dessa s. äl yrkade talaren bifall till utskottets betänkande; Hce. No Tersmeden förklarade sig hafva varit frånande i utskottet, då denna fråga afgjordes, men tyckte att den ej blifvit behandlad med den npoggrånhet, som den förtjenat. Kunie ejinstämmai de äsigter, som nuyttrats af utskottets ordförånde, med hvilken det hitintills varit för talaren en angenäm vana att förena sig. Ansåg interimsregeringen såsom en nödfallsutväg, hvilken borde så mycket som möjligt skjutas i bakgrunden; den vore olämplig i sin egenskap af månghöfdad, ja cerberisk,. Talarens öfriga ystranden kunde ej af referenten I öras vidare, än att han yrkade bifall till den kongl. propösitionen; Hr D. G. Bildt fann hufvudsyftemålet med förslage. vara, att så långt som ske kande bortflytta möjligheten af en interimsregering, hvilken af talaren beåämdes en förargelseklippa,. Önskligheten deraf to-deej kunna nekas, då en interimsregering är inkonstitutionel, emedan hälften af dess ledamöter är ozäsvarig och kan afgöra mot den andra hälftens åsigt. Taslaren trodde, att ett annat resultat i allmänna opinionen skulle ha uppkommit; om tidningspressen, i stället att kalla detta ett förslag till prinsregering, eftersett, huruvida det bidroge till att vidare utvilda en stärk konungamakt, som utgjorde ett vilkor för folkets fr-het; hvilket vore så mycket nödväådigare efter föreningen med Norge. Talaren kunde ej se några vådor af förslaget då viega ordet fritt, och en prins föröfrigt endast några månader kuade komma att regera, och detta med ansvariga rådgifrare. Att suecessionsordningen ej blifvit följd, enär konungen. oberoende deraf kunde förordna regent, gil:ades ej af talaren; men detta vore ej af sådan vigt, att ett afslag derför borde följa. Talaren ansåg att ehuru 2 4 vore mindre vigtig till följd af ofvananförde syftemål, dock hvarje olägenhet borde undsorödjar. Eno sådan låge i föredragningens obestämdhet, hvarigenom afgörandet kunde läggas i händerna på de norska medlemmarne. Blefve ett beslut sålunda fattsdt, hvilket mera böjde sig åt norska intressena, så kunde ett rop uppstå om inflytelie derifrån. I afseende på formen, så vore den at mindre vigt, då förslaget i öfri t vore antagligt. Tal. anhöll om återremiss. Hr Fåhreus. Då ändamålet vore af en sådan vigt, så borde man förbise de partiella bristerna. Tal. framstälde en historik af tronföljarnes regentskap sedan 1809, samt påminde om förändringen i konungsns myndighetsålder från 21 till 18 år, en följd af nationens farhågor för hvarje annan styrelse än kobungens egen. TI afseende på interimsregeringer, så erinrade tal. om grundlagens föreskrift, att endast infödde män få bekläda embeten, samt om den olika majoriteten Kvarannän vecka genom den alternerande ordförandebefattoingen. I afseende på föredragningen, så vore derom stadgadt i regeringsformen. Då departementalstyrelsen antogs, var det förslaget behäftadt med samma fel, som det nu af utskottet anmärkta. Konungen är ej förhindrad förordoa om föredragningen i den nya interimsregeringen på samma sätt som i den gamla. I afseende på formen för lagen, så vore det lämpligt att den bringas till likhet med den norska. Af dessa skäl yrkade tal. bifzll till den kongl. propositionen. Hr Stjerngranat trodde en återremiss tjena till intet, samt awt, då frågan vore af civillags natur, det i afseende på formen vore riktigt att ej ändra texten, utan göra törändringea i ett tillägg, hvarigenom en likhet i formen inom de båda rikena komme att ega rum. Tal. ansåg att den, som vid förra riksdagon i reservationsväg bifallit grundlagsföralaget, hade nu bort bifalla detta. I afseende på prinsarne, så vote utsträckningen ej för stor, då konungen nu kan nämna hvilken han vill till regent, ehuru med mindre makt, som deck af konungen skulle kunna utvidgas, Vådan af omvexling vore väl ej särdeles stor, dåregentskepet endast för en kort tid varar. Tal. trodde att man förvexlat interimsoch förmyndareregering. Många förbättringar innehållas i den 2: :n, och anmärkningen om föredragnivgssättet borde ej förarleda till afslag, emedan, enligt 6 regeringsformen, konungen kan derom förordna. Tal. tillstyrkte bifall till den kongl. propositionen. Hr Dalmav, W. F., yttrade sin förvåning öfver ätt detta betänkande kommit att föredragas till afgörande framför de förslag till ändring i grundlagarne, som blifvit af Kongl. Maj:t vid förra riksdagen framlagda och hvilkas antagande vore ett oundgängligt vilkor för giltigheten af beslutet till bifall å riksaktstillägget. Om deremot den rätta ordningen blifvit iakttagen, så hade vi troligen sluppit hela denna vidlyftiga diskussion emedan förslagen till ändring i grundlagarne rörande införandet af den s. k. prinsregeringen, då säkert redan varit afslagna af åtminstone två stånd. Då emellertid man nu börjat i bakvänd ordning, torde det vara angeläget att äfven vid detta tillfälle behandla den hufvudsakliga delen af frågan, som innefattas i 1 af den förevarande kongl. propositionen eller den om prinsarnes inträde såsom interimsregenter. Härom hade hitintills ingen annan än hr Stjerngranat yttrat sig. Med honom hyste likväl talaren en alldeles motsatt mening och åberopaåle såsom skäl härför konstitutionsutskottets, rörande grundlagsändringsförslagen vid förra riksdagen afgifne afstyrkande betänkande: För sin -delfann talareh nemligen förslaget om prinsarnes! rätt att vikariera såsom konungar både principielt och förmelt oriktigt. Obestridligt vore det väl att den nuvarande sammansättningen af interimsregeringen vore både obeqväm-och olämplig, ehuru han derföre icke, såsom hr Bildt, ahsåg den såsom en förargelseklippax, eller bade förnummit att den väckt vidriga känslor hos svenska nationen:. Talaren klandrade likväl icke att regeringen varit betänkt på en förändring i detta hänseende; men:i stället att gå den enkla och naturliga vägen; eller att följa det prejudikat, som varit stadgadt under konungarne Carl XII:s-och Carl XIV:s regeringar, d.v.-s-föreslåratt-dåkonungen !vere af sjukdom eller: utrikes) resa dertill hindrad, kronprinsen skulle föra riksstyrelsen, hade män afgilvit ett förslag, som åsyftar att införa en inom den europeiska statsrätten hitintills alldeles okänd princip, att nemligen i grundlageri bestämma ett slags successionsordning för prinsar af det kongl. huset att äfven under konungens lifstid, alternerände med hvarandra, i mån af den enes: eller andres: änmälda förfall inträda i utöfning af konungslig makt och myndighet: Talaren kunde knappt fatta hur det kunnat fslla någon förnuftig lägstiftäre in attantaga en dylik princip, hvilken ovilko ligen måste i tillämpningen leda tillså mycken osäkerhet, trassel — ja möjligen ännunågot värre — och som skulle i så våsentlig mån förändra de kongl. prinsarnes ställning både till konungen och folket, då deningåfve dem anspråk att, om icke efter konungens,död, Stminstone, under hans. liftid för någon tid blifva konungar. Försin del måste tålaren förkasta en dylik princip, åtminstone sävidt den sträckte sig längre än till den närmastetronarf: Yrintran Afa bend a Man nwvinnmninnan åojda Då wAra