Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 2

Uveb, DAP UGL VETRURKCU UREA OIIMSIGCTP DIUIVIL bragt derhän, att kamrarne icke utgöra en motvigt mot despotismep, utan tvärtom äro ett viljelöst redskap. i furstarnes händer. Äfven i Hannover.synes.regeringen nu ha helt och hållet underkufvat det motstånd, som författningsbrottet:framkallade, och de i dessa, dagar sammanträdande -kamrarne, hvilka uteslutande bestå af hennes blinda anhängare och beroendestjenare, kunna antsgas komria att obetingadt sanktionera statskuppen, isynnerhet sedan de män, sot möjligen kunde bilda en opposition, blifvit utesutne från repfesentationen; för inträde i Kvilken de, såsom pensionerade embetsmän, skulle hafva miaistörens samtycke, Kamrarne. skola dessutom :så mycket mindre hysa någon betänklighet. vid att. gif va vika, som regeringen förklarat, att hon äfven : utan deras samtycke skall utfärda de lagar, hön an: ser. nödvändiga, och till endel -redan verkstält denna ho.else, så att hon redan anser sig ha gått långt nog i Konstitutionel eftergifvenhet, då hön gifver kamrarne del af sing planer och låter dem votera om lagförslagen, innav de offentlivgöras såsom lägar. Det är bekant huruledes reaktionen gick tillväga i Hannover, hvilken stat tillika med Luxemburg eh tid bortåt syntes skola komma att rädda dn fri författning undan det allmänna skeppsbrottet. Kampen mot, den hannoverska författningen börja: de redan vid, regentombytet 1851, och då underhandängarne med ridderskapet och kamrarne icke kunde tommavrtill något resultat; emedan de utgingo från den förutsättningen, attdessa senarö skulle obetingadt gifva efter; lyckades det regeringen utän svårighet att utverka ett af de bekanta förbutdsbesluten der-, små, att landets författning skulla briogas i harmoni med förbundets grundlagar. Beslutet fattades den: 19 April 1855, och då kamrärne icke ville erkänna : dess giltighet, utfärdade konungen allena den. 1 Aug. : samma år en förordning, hvarigenom; 1840.:års -förlattning till sina hufvudsakligaste grunder återinfördes,. och i sammanhang. dermed inrättddes: nu de nya kamrarne, af hvilka den första uteslutandö bestod: af ridderskapet och! dess anhängare, och följåktligew icke lade regeringen några hinder i vägen, medan andra kammaren, trots oktrojen, innehöll åtskilliga oppositionella slementer, hvilka dock fingo ågon betydelse, i det förordningen af den 1 Augursti väl erkändes, men flera af de föreslagna organiskå Ingarno, söm skulle än ytterligare betrygga ceaktionöns seger, stötte på allvarsamt motstånd. I synherbet mötte upphäfvandet . af finanskapitlet i författningen at den 5 September 1848 motsägelse från andra kammarens. sida, emedan, förbundet icke hade uttalat sig för nödvändigbeten. af. en sådan åtgärd; och:regeriagen nödgades följaktligen i November förlidet år upplösa sjolfvå den kammare, som existerade ensamt på grund af den skedda oktrojeringen ock var sammansatt alldeles så som oöktröjen ansött nödvändigt för den modarkiska prineipens värnände: Redan förut hade emellertid ministören på ett eklatant sätt visat, att kammarens beslut icke hade det ringaste inflytande på dess handlingar, i det finanskapitlet i författningen af 1840, genom hvilket skattebevillningsrätten bortfaller, samt domänar och regalier icke en gång höra till. de föremål, hvaröfver representationen får i önskningsväg gifva sin mening tillkänna, återinförs des. före .aadra kammarens. upplösning, nemligen i September förlidet år. De nya kamrårne skola visserligen afgifva sitt utlåtande häröfver, liksom öfver flera andra saker, dem regeringen på. egen hand afgjort; men detta sker under uttryckligt tillkännagifvande af, att de måste: gifva vika ij hufvudsaken, så framt de ville förvänta, att något afseende skulle fästas på deras framställningar. Regeringen har således på förhand gjort alla nödiga förbehåll, i händelse andra kammaren ånyo skulle försöka på att göra opposition, och likväl är det; såsom förut blifvit anmärkt, i allra högsta grad osannolikt, att reaktionen åter skal! stöta på några hinder, då tillträde till kammaren blifvit förnekadt de män, som skulle leda oppositionen. Vid denna utgallring har ministeren gått så långt som möjligt, då icke blott tvenne af Marsministrarne, Stäve och Bennigsen, och tre medlemmar af det kabinett, som 1850 aflöste Stäve, nsmligen Munchhausen, Meyer och Hammerstein, utan äfven Windhorst, som hade säte i den efter då för tiden rådande begrepp reaktionära regeridg, som Georg V sammansatte straxt fter sin tronbestigning, förgäfves anhållit om tillstånd att mottaga det på dem fallna val till andra kammaren. Man får häraf en god måttstoek för bedömandet af den karaktersfasthet, som regeringen i Hannover för närvarande gör. anspråk på hos folkrepresentationens medlemmar.v ou. ÖSTERRIKE. Börsenhalles wienerkorrespondent: förmäler, att det skulle vara: definitift beslutadt att sätta kejserliga erkehertigar såsom generalguveraörer i spetsen för förvaltningen af,de österriziska -kronländerna; -erkehertig :Albrecht i Ungern, erkehertig Rainer i Böhmen, erkerertig.. Karl Ludvig i. Galizien och erkehertig Ferdinand Maximilian i Lombardiet-Venedig. SPANIEN: Från Madrid skrifves den 7 denhes: Uti de .i dag slutade municipalitetsvalea har regeringen uti alla distrikter fått siha kandidåter valde; Inrikesminister Nöcedal har blifvit vald uti 4 distrikter, Don Manuel Barbera uti kiwenne och markis Aunionh äfvenledes i tvenne, ;så att fem medlemmar måste väljas på nytt. Vid valförrättningen afvisades flera ansedda pDersoners votumj: hvilkas politiska mening man ;ansåg vara ogynsam för regeringen. Bland ;de sålunda uteslutna märkas hr Olonzaga samt ide tre exXministrarne Eujan, Antonio Gonzales och Cantero. Deremot funno hundradetals ;afficerare tillträde till den vigtiga akten, ehuru !vallistorna redan. voro afslutade och icke upptogo dessa mäns namn, emedan vallagen utesluter officerare träträslagande i valen. Val;kollegiefnuw previdenter åberopade tillstöd för dettä förfärande -ett-kongl. dekretvafsår 1837; om medgifver officerare, hvilka under ettårs tid bott uti en stad, tättatt deltaga-i valen, menvdetta dekret upphäfdes naturligtvisgenom 1846 års lag. Det berättas att general Nartae2 förebrått Noöedaly att han, utan de: öfrigä kabinettstnedlemmarnes vetskap, : gifvit civilguvernörerna den vigtiga rättigheter att förvisa misshagliga personer. Fr Nooddal skall hafvä svarat, att valsns ledning uteslutimde tillkothiter Hohomiy såsom inrikesminister, och attalltså äfven de medel måste stå: honom till buds; som ärö nödvändiga för att genomdrifvä desamma i de anda regeringen Öns skar. Efter denna ördvexling skall ministerpresidenten hafvä begifvit sg till palatset, för att begära drottningens utslag i denna tvist; Underrättelsen att Espartero begärt afsked frått senatorsvärdigheten bar väckt icke ringar uppseende. Somliga förmöda att generalen imnar hölt och hållet draga sig? tillbaka till privätlifvets lugn; men andra äro af dedtanken, att Kan vidtagit detta steg för att kunna! uppträda såsom kandidat för Cortes Då drottningen den 5 dennes infann sig uti Tearö Real, mottogs bom at starka hvisslisgar: