Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 1

Ja, men Milly var alltid högfärdig och satte näsan för mycket i vädrets, sade gamle Jundra. Jag undrar alls inte påst. Åh, tig du: din gamle ekoxe der! skrek ant Rosa.: — Har aldrig sett nån som sticker näsan högre i vädret än han sjelf.s Efter att hafva afskedat hela svärmea af Jarnungar . och tjenare började Nina undersöka den: stackars Millys tillstånd. Armen Har; tydliga märken efter, en kula, som förörsakat; ett tämligen , djupt. köttsår, hvilket ölifvit ytterligare förvärradt genom heitan och en. långa, vandringen. ; Då bindelm kring hennes hufvud aftogs, upptäcktes en mängd djupa och svåra sår ifven der. 7 ; Hvad vill allt detta säga? frågade Nina. Han slog mig i hufvudet, men han var drucken, barn, och visste inte rätt hvad han gjorde. Hvilken oerhörd skam! Se här, utbrast Nina och vände sig om mot tant Nesbit; se här hvad som blifvit följden af att hyra ut Milly. K i Sannerligen jag vet hvad vi skola göra, gnällde tant Nesbit med jemmerfull röst. sHvad vi skola göra! Först taga af bindarne: hör naturligtvis och göra en ordentlig förbindning,, sade Nina, ordnande allt med ast, och lugna sinnesnärvaro, aftagande banlagerna och tillsägande om varmt vatten. Jag skall sjelf förbinda dig, käraste tant Milly. Jag är ingen dålig sjukskötersks, ska du vea, När jag sätter till. ; Gud signe er, barnet mitt — käns Jjufligt — ja gör det så — att vara hemma igen och bland vänner! Och du skall ej brådt komma härifrån gen, det lofvar jag, sade Nina, i det hon frigt tog ihop med att tvätta och förbinda åren. Se så, nu börjar du ändå se liten mula: hyggligare ut; och så skall du komma a lägga dig. inne i mitt rum; och hvila dig itet.